Svenska sällskapshundars hull

Abstract: Fetma och övervikt är idag den vanligaste nutritionella sjukdomen som drabbar sällskapshundar. Ökade fettdepåer är ett rent fysiskt hinder för ett normalt hundliv, men predisponerar även individen för flera sjukdomar. Olika riskfaktorer och hälsoeffekter tas upp i detta arbete. För att få reda på hundens kroppsammansättning kan flera metoder användas, där utrustningen ibland är mycket dyr eller tidskrävande att använda. I denna studie presenteras ett undersökningssätt som inte kräver någon utrustning och som är lätt att använda för den praktiserande veterinären, där hullet bedöms med hjälp av syn och palpation. Syftet med denna studie var att undersöka en grupp svenska sällskapshundar avseende foder-/motionsvanor, hull och eventuella häsoproblem. Ägaren tillfrågades även om sin egen ålder, generella bakgrundsfrågor och hullbedömning av sin hund. Hundens hull och rörelser bedömdes sedan av författaren. Hundarna skulle uppfylla vissa kriterier för att kunna delta i studien avseende ålder, aktivitetsnivå och sjukdomar. De deltagande individerna söktes upp på två hunddagis, i parker och på en smådjursklinik. 102 hundar och deras ägare deltog i studien. Hullet i testpopulationen varierade mellan 2-9 (niogradig skala), där medelhull var 5. Resultaten visade att 29% av de undersökta hundarna hade ett hull över optimal nivå (>5) när de undersöktes av författaren, men endast hälften av djurägarna gjorde samma bedömning. Enligt kappa test överrensstämde ägarens och författarens hullbedömning till 28% och 35% av ägarna underskattade sin hunds hull i jämförelse med författarens bedömning. Några faktorer som påverkade hundens hull var om hunden och/eller ägaren var av hög ålder, om hunden var lågaktiv på promenaderna eller om hunden utfodrades med minst 10% (viktprocent) godis, matrester eller annat (t.ex. ätbart hittat på promenad). Många av resultaten i denna studie överensstämmer med tidigare publicerade arbeten inom ämnesområdet.