Hur hästens sociala beteende påverkas av inhysningsformen

Abstract: Hästar är flocklevande djur i det vilda, trots detta hålls de i fångenskap ofta ensamma under stora delar av dygnet. Att hästar hindras från att ha fysisk kontakt med andra individer är inte ovanligt. Många hästägare är rädda för att deras häst ska komma till skada då de går i hage tillsammans med andra hästar. Den här litteraturstudien syftar till att ta reda på hur hästens sociala beteende påverkas av olika inhysningsformer och skötselrutiner. Utöver svaren på detta syftar översikten också till att avgöra om hästägarnas rädsla för skador på sina djur orsakade av andra hästar är befogad. Tama hästar tillbringar färre timmar om dagen med att äta och att förflytta sig jämfört med vilda hästar. Ytan som den domesticerade hästen vistas på är också mycket mindre och hästarna lever i grupper som inte förekommer i det vilda. Det sätt vi håller hästar på idag tvingar dem till en annan tidsbudget än vilda hästar. Detta har i olika studier setts påverka beteendet. Intensiteten i aggressiva beteenden ökar desto mindre yta en grupp hästar vistas på. Både de aggressiva beteendena hästar emellan i en etablerad grupp och då en ny häst introduceras. Hästar tycks inte anpassa sig till att gruppens medlemmar varierar. Könsfördelningen i en grupp hästar påverkar inte de sociala interaktionerna eller förekomsten av skador. De främsta orsakerna till skador hos hästar är inte andra hästar utan att hästen skadar sig under träning, tävling och på föremål i miljön. Dock är vissa raser mer benägna att drabbas av skador. Unga hästar påverkas kraftigt av social isolering, de får en sämre tillväxt och utvecklar ofta stereotypier. Hästar som får möjlighet till att äta under fler timmar av dygnet uppvisar ökade positiva sociala interaktioner och verkar mindre stressade i allmänhet. Hos hästar har stereotypier som boxvandring och vävning satts i samband med att hästens behov av sociala kontakt och rörelse inte är tillgodosedda. Att hästens beteende påverkas av att hållas i fångenskap är utifrån de resultat som redovisats i denna litteraturstudie bekräftat. Tama hästar som vistas i små hagar uppvisar mer intensitet i aggressionerna än vilda hästar och då ökar även risken för att skador uppstår. För att ge tama hästar möjligheten att uppvisa så mycket naturligt beteende som möjligt i hagen finns en studie som visar att varje häst bör ha en yta på minst 331 kvadratmeter och få möjlighet till att äta upp emot 12 timmar om dygnet. Att stimulera hästarna till att röra sig i hagen är också viktigt. Slutsatsen av detta arbete visar att hästägare inte behöver vara oroliga för skador så länge hästarna vistas i en tillräckligt stor hage medmöjlighet till födosök och i en grupp med stabil hierarki.