Skolgårdens pusselbitar : ett gestaltningsförslag inspirerat av högstadieelevers önskemål

Abstract: Studier visar att barns utomhusvistelse har minskat de senaste åren. Boverket vill uppmana till att ta vara på barns önskemål och kunskap när det gäller stadsutveckling då det kan öka möjligheterna till en god uppväxtmiljö. De menar att välplanerade utomhusytor för lek och aktiviteter bidrar till att barnen och ungdomarna använder dem mer, vilket leder till att fler vistas utomhus. Högstadieelever vistas allt mindre på skolgård, detta menar jag kan bero på frånvaron av en attraktiv skolgård, att skolgårdsytor minskar eller ibland total avsaknad av utemiljö att vistas på. Det är dessutom svårt att hitta studier och bra verkliga exempel gällande utformning och gestaltning av högstadieskolgårdar. Utifrån den här bakgrunden har jag som syfte att undersöka hur en högstadieskolgård kan gestaltas med utgångspunkt i elevernas önskemål. Med fokus på frågan: Hur kan atriumgårdarna på skolan Silvertärnan gestaltas till en varierad och attraktiv skolgård med hjälp av högstadieelevernas önskemål? Min metod har inneburit litteraturgenomgång, studiebesök samt workshops med elevdialog. Det färdiga gestaltningsförslaget innefattar sex atriumgårdar med olika karaktär och funktioner, som tillsammans bildar en skolgård. Skolgården består av: spelplanen – med möjlighet till dans och bollsport, studierummet – möjligheter till studieplatser och studiero, lugna gården - en plats för återhämtning, grupprummet - ett studierum för både elever och lärare, trädgårdscaféet - en plats till för stillsamma aktiviteter och samvaro samt klättercentret – med möjlighet till fysisk aktivitet. Förslaget redovisades för de elever som närvarade på workshopen. Deras kommentarer var främst positiva men ändringsförslag gavs, exempelvis önskades fler sportytor och tak. Förslaget redovisades även för arkitektkontoret som är ansvariga för projekteringen av Silvertärnan. Helheten av förslaget uppskattades, och elevernas önskemål fann de av intresse. En intressant insikt var hur relevant workshopmomentet blev när de påvisade att eleverna var intresserade att vistas utomhus, bara man skapade möjligheter. Elevernas tankar och önskemål utvecklade mitt gestaltningsförslag eftersom jag fick större kunskap om vad som efterfrågades av högstadieelever. Det var enkelt att samarbeta med eleverna som var mycket engagerade. Utöver detta var det svårt att arbeta med skolor och det tog lång tid eftersom processen var oväntat tidskrävande. Det fanns olika åsikter mellan eleverna, arkitektkontoret och mig som landskapsarkitekt, gällande utformningen och aktiviteter till skolgården. Vilket enligt mig visar på att vi hade behövt dela med oss av våra kunskaper och åsikter i början av projekt för att få ett bättre resultat. Utifrån detta vill jag betona att det är viktigt att diskutera med elever, men också att ha med oss landskapsarkitekter i projekten, som förstår förutsättningarna för utemiljön.