Rönn, asp, sälg och ek i skogslandskapet : effekter av skogsbruk och bete i nordöstra Uppland

Abstract: Under de senaste årtiondena har mängden rönn, asp, sälg, ek (RASE) minskat i de svenska skogarna. RASE är älgens favoritföda och bär en stor biologisk mångfald vilket gör att minskningen är ett stort problem. Därför är mitt syfte med detta arbete att undersöka vad som påverkar mängden och rekrytering/förekomst av dessa arter. Inom Österbybruks älgförvaltningsområde lades tjugofem transekter upp. Vardera transekt var 400 m lång varav 100 m på ett uppväxt hygge och 300 meter i äldre skog. Inom transekten lades det ut provytor med 50 meters avstånd, 2 på hygget och 6 i skogen. När en individ av RASE med en höjd över 30 cm påträffades i transekten mättes höjden, diametern, betestrycket och antal stammar. I provytorna noterades även grundytan och diametern på de tre beståndsbildande träden. Det fanns betydligt mer RASE på hygget än i skogen och de individer av rönn som växte på hygget var tjockare, bestod av fler stammar och hade fler skott. Då åldern var relativt låg på de funna individerna så påvisar det att en naturlig föryngring sker inne i skogen och på hyggena. Granskogen hyste dock mycket mindre rönn än övriga skogar. För sälg fanns ingen skillnad i förekomst beroende på skogstyp, men skillnad fanns mellan hygge och skog. Resultatet tyder på att en ökande mängd planteringar med gran på lång sikt kommer försvåra för rönnen att föryngras och bli trädbildande. Betestrycket på RASE var högt jämfört med andra arter t.ex. tall, vilket gör att det troligen ytterligare begränsar tillväxten.