Anknytningens betydelse för en god start i förskolan : Barns socioemotionella utveckling och behov av trygghet och närhet under inskolningen i ljuset av anknytnings- och samspelsteorin

Abstract:

id inskolningen i förskolan är det ofta första gången barn utsätts för en genomgripande förändring i deras livsvillkor genom att den trygga hemmiljön byts ut mot nya omvårdande personer, andra barn och en helt ny omgivning. Enligt anknytningsteorin och samspelsteorin har barn medfödda, automatiska inre beteendesystem som reagerar vid den stress som framkallas främst vid separationen och vid återföreningen med föräldern. Hur det gestaltar sig är beroende av barnets individuella socioemotionella utveckling och ålder. I dagens förskola finns två dominerande metoder för inskolning, tiodagars-respektive tredagars-inskoning. Syftet är att ur pedagogernas perspektiv undersöka hur de olika inskolningsmetoderna omhändertar barnets behov av anknytning, relationer och samspel genom att undersöka barnets beteende utifrån anknytnings-och samspelsteorin. Mot bakgrund av syftet har sex pedagoger intervjuats –tre för respektive inskolningsmetod –om hur barn reagerar vid separationen från föräldern, anknytning till pedagogen under dagen samt hur barnet reagerar vid återföreningen till föräldern. Det är inte möjligt att bedöma vilken av de två inskolningsmetoderna som på bästa sätt omhändertar barnets behov, även om fler indikatorer pekar mot att tiodagarsmetoden har en bättre förutsättning. Det empiriska materialet är för litet och urvalet är inte representativt för att kunna dra generella slutsatser. Emellertid pekar undersökningen på att det är av central vikt utifrån den socioemotionella utvecklingen att barn mellan 12-18 månader ges möjlighet att anknyta till en ny person på förskolan vilket barnet tycks göra oavsett om det finns en utpekad ansvarspedagog eller inte