Lejon i djurpark : påverkan på beteende och hälsa

Abstract: Lejon, Panthera leo, lever i vilt tillstånd i Afrika och i Asien. Lejon är icke-domesticerade och ett liv i djurpark är inte naturligt för dem, ändå hittar man lejon på många djurparker just för att de är av stort värde för besökarna. Att djurparkerna inte kan leva upp till den standard som lejon har i det vilda är inte förvånande eftersom lejon i det vilda rör sig över stora områden. I och med att vi som människor minskar lejonens utrymme är vi även ansvariga för att se till att möta artens behov till största möjliga mån. Vi är också skyldiga att rätta oss efter den lagstiftningen som finns gällande att hålla vilda djur i fångenskap. Den svenska lagstiftningen når inte alltid upp till artens behov till ett naturligt liv, varpå berikning behöver användas för att förebygga stereotypier. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka hur det afrikanska lejonets välfärd påverkas av att leva i fångenskap på djurpark, vilka stereotypier lejonen riskerar att utveckla och vilket beteende dessa stereotypier grundar sig i. Den kommer även täcka olika förebyggande åtgärder djurparker kan vidta för att minska denna risk. Lejon är flockdjur som tillhör familjen Felidae och lever i flockar om 1-7 hanar och 2-18 honor. Lejon är den arten inom familjen som tillbringar störst tid av dygnet till att sova, vilket de gör under dagen. De är aktiva under natten, varpå de jagar och förflyttar sig inom hemområdet som kan vara mellan 17 km2 och 630 km2. Lejon är också den enda arten inom familjen som är sociala, vilket de visar genom att hälsa på och tvätta varandra. Dessa karakteristiska egenskaper är viktiga att ta hänsyn till när lejon hålls i djurpark. De behöver ha tillräckligt med utrymme och möjlighet till att socialisera sig med andra lejon varför en lejonflock som hålls i ett stort utrymme ger ett bättre välmående hos varje enskild individ. Lejon som hålls i djurpark under förhållanden som inte möter deras behov riskerar att utveckla stereotypa beteenden. Ett sådant beteende som kan drabba lejon är stereotyp vandring, så kallad pacing, vilket innebär att lejonet vandrar fram och tillbaka i ett fixerat mönster utan större anledning. Beteendet grundar sig i begränsad möjlighet att förflytta sig och orsakas av för litet område. Stereotypin kan förebyggas genom berikning riktad mot något av de andra sinnena, vanligtvis används berikning mot luktsinnet som ofta även stimulerar jaktinstinkter. Att hålla lejon i fångenskap, under förhållande som inte är naturliga för dem, sätter krav på djurparkers påhittighet. Hittills har inga utförliga vetenskapliga studier som undersöker och jämför olika typer av berikning samt vilka effekter de har på beteende och välmående hos lejonen gjorts. Sådana studier behöver genomföras för att ge djurparkerna en mer vetenskaplig grund till hur de ska verka för att maximera lejonens välbefinnande.