Platsskapande genom tillfällig arkitektur : reflektion över den tillfälliga arkitekturens förutsättningar för platsskapande och som metod för gestaltning

University essay from SLU/Dept. of Urban and Rural Development

Abstract: Det blir allt svårare att få tillgång till mark i samtida städer, och en stigande urban befolkning tillsammans med en större klimatmedvetenhet sätter press på beslutsfattare att utveckla det offentliga rummet på ett hållbart sätt. Det är ont om outnyttjade ytor i svenska städer idag, men det finns många ytor som är underutnyttjade. En sådan yta är Hooken i Varberg, en pir som tidigare huserade en färjeterminal men nu används som en ställplats för husbilar. I väntan på att ombyggnationen av Hooken och den övriga industrihamnen ska börja avser Varbergs kommun att tillfälligt arkivera delar av piren så att stadens invånare kan bruka platsen under tiden. Samtidigt finns det kritik om tillfälliga ingrepp i det offentliga rummet, där kritikerna menar att det temporära riskerar att normalisera somliga gruppers värderingar om hur det offentliga rummet ska användas på bekostnad av andras värderingar. I arbetet undersöks hur jag som landskapsarkitekt kan arbete med platsskapande genom tillfällig arkitektur utan att det begränsar lokala aktörers möjlighet att påverka det offentliga rummet. Resultatet av det här arbetet presenteras i form av ett gestaltningsförslag som baseras på insikter från arbetets bakgrund. Två huvudsakliga slutsatser ligger till grund för utformningen av gestaltningsförslaget. För det första insåg jag att lokala aktörer lika väl kan involveras i ett senare skede i platsskapandeprocessen och inte enbart i början. Den andra insikten var att möjligheten för användaren att lämna ett personligt avtryck på en plats kan skapa en känsla av tillhörighet hos individen, som i sin tur kan fostra ett engagemang att sköta om platsen. Jag ser platsskapande genom tillfällig arkitektur som en process som inte slutar när installationen är på plats, utan fortsätter efter det och utvecklas vidare genom att testa vad som fungerar och vad som inte gör det. Denna insikt genomsyrar hela gestaltningsförslaget och inspirerade även förslagets koncept: att stapla saker på varandra för att skapa någonting nytt. Gestaltningens element är inte avsedda att vara permanenta utan består av material som besökare kan lyfta upp och arrangera på nya sätt. På så vis möjliggör flexibiliteten med tillfällig arkitektur att besökarna kan gå från att vara passiva brukare av det offentliga rummet till att bli aktiva medskapare i en pågående platsskapandeprocess.

  AT THIS PAGE YOU CAN DOWNLOAD THE WHOLE ESSAY. (follow the link to the next page)