Canine herpesvirus-1 : effekter på avelshundar och deras avkommor

Abstract: Canine herpesvirus-1 (CHV-1) är det herpesvirus som är specifikt för hunddjur. I likhet med andra alfaherpesvirus ger det oftast upphov till en ofarlig infektion hos vuxna individer och en dödlig, systemisk infektion hos nyfödda. När den akuta infektionen är över går viruset in i en latent fas. I den latenta fasen finner man vilande virus främst i de lumbosakrala ganglierna, tonsillerna, öronspottkörtlarna och levern. Stress kan få infektionen att reaktiveras. Uppsatsens syfte är att undersöka hur viruset påverkar individer i olika åldrar, sjukdomens effekter på hundaveln och lämpliga åtgärder för att undvika sjukdom. Hos den vuxna individen ses oftast bara lättare luftvägsinfektion, ögoninflammation eller genitala förändringar. När neonatala valpar smittas blir infektionen oftast systemisk med nekrotiserade, hemorragiska organ och död som följd. Förändringarna ses oftast tydligast i njurarna och levern. När äldre valpar utsätts för viruset liknar infektionen den hos de vuxna individerna. Detta beror på att valparna vid några veckors ålder utvecklar förmågan att reglera sin kroppstemperatur. CHV-1 replikerar bäst vid en lägre temperatur, motsvarande ungefär kroppstemperaturen hos en nyfödd valp. Smitta kan ske oronasalt, sexuellt, in utero och när valpen passerar förlossningskanalen. Om smitta sker in utero kan infektionen leda till att valparna aborteras eller föds sjuka. Prevalensen varierar mellan studier. Det finns en studie som påstår att prevalensen är så låg som 39,3% i Nederländerna. Andra studier visar på att viruset är endemiskt i Norge och Finland, med en seroprevalens mellan 65% och 100%. En möjlig förklaring till skillnaderna kan vara att hundarna på grund av virusets latens kan växla mellan att vara seropositiva och seronegativa utan att en ny infektion har skett. Olika metoder för att påvisa antikroppar har dessutom visat sig ge olika resultat. I Sverige finns ett effektivt vaccin tillgängligt för att skydda valparna. Det ges till tiken i två doser för att säkerställa skydd under dräktigheten och valparnas första tid i livet. Valparna skyddas genom att de får neutraliserande antikroppar från modern. Om man höjer temperaturen i valplådan så att valparnas kroppstemperatur hålls lika hög som hos en vuxen hund ökar chansen för att de ska överleva en eventuell infektion markant. Behandling kan ske med antivirala läkemedel eller serum från en hund med antikroppar. Det är dock inte säkert att valparna överlever och risken för permanenta skador är stor.