Delinquency abstention: the importance of morality and peers

Abstract: Kriminologisk forskning har sedan länge fokuserat på brottslighet och antisocialt beteende. Däremot har en mindre grupp individer genomgående uppgett att de aldrig ägnat sig åt antisocialt beteende och avstår således från brottslighet. Forskning inom detta område har varit jämförelsevis begränsad, men det har föreslagits att individens avhållande bygger på ett uteslutande från kamratgrupper som ett resultat av dennes oönskade egenskaper (t.ex. stark moraluppfattning). Andra menar istället att det är den starka moralen i sig som avhåller personer från att begå brott, vilket är en hypotes som testas i denna studie. Det görs genom att jämföra personer som uppger att de aldrig har begått brott, med personer som endast gjort det vid enstaka tillfällen. Detta i ljuset av variablerna moral, umgänge med brottsliga kamrater och tid som spenderas med vänner i ostrukturerade miljöer. Vidare undersöks eventuella könsskillnader. Med utgångspunkt i data från det longitudinella projektet Malmö Individual and Neighbourhood Developmental Study (MINDS) har logistiska regressioner använts för att undersöka direkta och medierande effekter. Resultaten visar att hög moral predicerar ett avhållande från brott utan en medierande effekt av brottsliga kamrater. Umgänge med brottsliga kamrater predicerar istället brottslighet hos ungdomarna, medan spenderad tid i ostrukturerade miljöer varken predicerar avhållande eller brottslighet. Könsskillnader som fanns indikerar på starkare moral hos kvinnor och att effekten av densamma hos män är beroende av umgänge. Moral bör därför inte ses som en uteslutande egenskap utan snarare som en viktig brottshämmande faktor.