Sambandet mellan låggradiga frambensasymmetrier och ryggens rörelse hos ridhästar

Abstract: Ryggproblem är ett vanligt problem hos ridhästar men svårt att diagnostisera. För att kunna använda objektiva metoder för att mäta ryggens rörelse hos ridhästar är det viktigt att veta hur en hälta påverkar ryggens kinematik. Det finns ej så många studier inom området men en tidigare studie har visat ett samband mellan inducerad frambenshälta och ryggens rörelsemönster. I denna studie sågs bland annat en ökning av rörelseomfång för dorsoventral flexion-extension i ryggkotpelaren. Studier gällande inducerad ryggsmärta har visat lite skilda resultat, vissa har visat ett ökat rörelseomfång medan andra visat ett minskat. Syftet med examensarbetet var att studera sambandet mellan frambensrörelseasymmetrier och ryggens kinematik hos ridhästar. Detta studerades med hjälp av det objektiva sensorbaserade rörelseanalyssystemet Xsens. Detta arbete är en liten del i ett större projekt där man använt sig av Xsens för rörelseanalys på 60 hästar som anses friska av sina ägare men uppvisar ett asymmetriskt rörelsemönster. I detta examensarbete har data från 12 hästar med en symmetrisk samt en frambensasymmetrisk mätning valts ut för att ingå i studien. Mätningar har skett i trav på rakt spår och därefter analyserats. Mätvärden från den asymmetriska samt den symmetriska mätningen har jämförts med hjälp av t-test för att kontrollera eventuell ryggpåverkan. Man kunde påvisa en signifikant skillnad i symmetri mellan de olika mätningarnas vertikala höjdskillnader på huvudens lägsta (p=0,0002) samt högsta (p=0,037) position, mankens lägsta (p=0,033) position samt huvudets symmetriindex (p=0,028). Gällande ryggens olika rotationer kunde inga signifikanta skillnader påvisas mellan de symmetriska och asymmetriska mätningarna men den dorsoventrala flexionen hade i de flesta fall ett ökat rörelseomfång vid den asymmetriska mätningen jämfört med den symmetriska. Resultatet från denna studie tyder på att en låggradig frambensasymmetri ej har någon signifikant påverkan på ryggens rörelsemönster caudalt om manken. För att kunna dra denna slutsats skulle ett större underlag behövas, eventuellt har hästarna för små förändringar mellan de olika mätningarna och är för få för att uppnå signifikanta resultat. Hästar som enbart visat hälta på ett ben har valts ut för att förenkla tolkningen av resultatet, det gör att hästar som har en kompensatorisk hälta försvinner. Då hästar med en primär frambenshälta och en kompensatorisk bakbenshälta får en påverkan även på bäckenets asymmetri är det troligt att dessa hästar har en annan påverkan på sin ryggkinematik. För att gå vidare med studien kan man utföra rörelseanalys på kliniskt halta hästar med tydligare asymmetrier som kan utredas med hjälp av anestesier. På så sätt kan påverkan på ryggens kinematik före och efter bedövning studeras. Vidare studier inom området skulle vara intressanta för att utveckla en klinisk objektiv mätmetod där ryggproblem kan diagnosticeras genom ett mer direkt mått på ryggens funktion.