Norska flyktingar till Sverige under andra världskriget

Abstract: Syftet med denna uppsats är att undersöka den svenska flyktingpolitiken
gentemot det ockuperade Norge under andra världskriget samt att ta reda på
hur många flyktingar som kom från Norge till Sverige.

Uppsatsen har både en kvalitativ och en kvantitativ metod för att besvara
syftet. Syftet ska besvaras med hjälp av litteratur från norska och svenska
författare samt med arkivmaterial från Norrbottens minne.

Andra världskriget bröt ut den 1 september 1939 när Tyskland anföll Polen. I
inledningen av kriget hade nazisterna med sin ledare Adolf Hitler stora
framgångar. Tyskland importerade svenskt järnmalm via den isfria hamnen i
Narvik och hade som mål att säkra malmtransporterna som hotades av de
allierades styrkor. Den 9 april 1940 anföll tyskarna Norge och efter 62
dagar
av strider var landet ockuperat.

Det kom två olika flyktingströmmar till Sverige, den första kom under det
tyska anfallet, april till maj 1940. Den andra flyktingströmmen, 1940-1942,
kom efter Terbovens nyordning den 25 september 1940. Den innebar att alla
politiska partier förutom Nasjonal samling blev förbjudna, invånarna i Norge
fick inte heller närvara vid några politiska sammanslutningar. Hösten 1941
började tyskarna arrestera judarna i Norge. Detta var några orsaker till
flyktingtrafiken över den svenska gränsen.

Sverige tog emot cirka 60 000 norska flyktingar under kriget. Vid
krigsslutet
1945 var det cirka 47 000 norska flyktingar registrerade i Sverige. Den
svenska Norgehjälpen var den största hjälporganisationen, mellan 1942-46
samlade de in 72 miljoner i kontanter och 65 500 ton mat till Norge. Det
fanns en stor vilja från svensk sida att hjälpa den norska befolkningen
under
kriget och ockupationen.