Nyskapande och utvecklande parkskötsel genom reflekterande praktik

Abstract: Med min bakgrund, som landskapsarkitektstudent och parkförvaltare, betraktar jag förvaltningsskedet som en fas med möjligheter för nyskapande och utveckling av utemiljön. Parkförvaltare skulle potentiellt kunna bidra till nyskapande och utveckling av parker och grönområden genom initiativtagande och kreativitet. Syftet med detta examensarbete är att försöka bidra till ökad kunskap om parkförvaltares initiativtagande och kreativitet gällande parkskötsel i ett förvaltningsskede. Målet är att undersöka nyskapande och utvecklande parkskötsel, det vill säga hur kreativitet och initiativtagande kan värderas och främjas med utgångspunkt i ett förvaltningsskede. Med strategin upptäcktsstyrd undersökning tillämpas induktiv metodik för kunskapsinsamling, där all data behandlas kvalitativt. Kunskapsinsamlingen har skett genom litteraturstudier, en fallstudie samt en undersökning av min egen designprocess. I examensarbetet undersöks, genom två huvudspår, nyskapande och utveckling i förvaltningsskedet utifrån en parkförvaltares perspektiv. I det första huvudspåret (kapitel 1) undersöks, genom litteraturstudier och en fallstudie i Ängelholms kommuns parkförvaltning, parkförvaltares initiativtagande och kreativitet sett till en social och organisatorisk kontext. I det andra huvudspåret (kapitel 2) undersöks, genom litteraturstudier och refl ektioner kring min egen designprocess som parkförvaltare i Alnarps landskapslaboratorium, design utifrån en refl ekterande designtradition och hur en designprocess kan se ut i förvaltningsskedet. I det tredje och avslutande kapitlet förenas de två huvudspåren, då de diskuteras och analyseras utifrån främjande och värderande av parkförvaltares initiativtagande och kreativitet. En av de slutsatser som har generats genom detta examensarbete är att en parkförvaltares idéer inte kan värderas som kreativa såvida inte idéerna blir bedömda utifrån en social och organisatorisk kontext. En parkförvaltares initiativtagande kan således inte leda till kreativitet om inte initiativet blivit bedömt och erkänt i en social och organisatorisk kontext. En ytterligare slutsats är att det för främjande av en parkförvaltares kreativitet och initiativtagande krävs att såväl parkförvaltaren som organisationen och dess omvärld tränar förmågan att bedöma vad som är en passande idé eller handling. Detta kan med fördel ske genom handling varvat med refl ektion, vilket design utgör ett bra exempel på. Handling varvat med refl ektion betonas och ges fördelar inom en organisation som inte domineras av utnyttjande utan där utforskande (utvecklingens logik och den nyskapande subkulturen) ges utrymme, samt i vilken parkförvaltaren är delaktig (i planering och målsättning), har handlingsutrymme, återkopplar och ges utmanande arbetsuppgifter. En enskild aktör kan genom sitt beteende påverka en organisations betoning på endera utnyttjande eller endera utforskande och därför ställer jag mig följande fråga – bör parkförvaltare värderas som designers?