Tillgänglighet till naturupplevelser : ett gestaltningsförslag för raukkusten på Fårö

Abstract: Naturen ska vara tillgänglig för alla och tillgänglighet är något som vi ställer höga krav på i Sverige, både i staden och i naturen. En viktig aspekt för att nå kraven på tillgänglighet är att se till att människor har möjlighet att ta sig runt självständigt utan hinder. Hinder undviks ofta genom olika tillgänglighetsanordningar. Människors intresse för friluftsliv och rekreation i naturen sammanfaller ofta med naturområden som har särskilda värden och därför är skyddade. Med detta i åtanke blir det viktigt hur vi placerar och väljer att utforma tillgänglighetsåtgärder i naturen. Syftet med detta arbete är att ge ett exempel på hur landskapsarkitektur kan ge tillgång till naturupplevelser i skyddad natur med hänsyn till både människor och natur. Arbetet baseras delvis på rapporten Tillgängliga natur- och kulturområden, som ger en bakrund till tillgänglighetsarbetet och hur man använder zonering, olika nivåer av tillgänglighet och hur man gör prioriteringar mellan olika intressen. I det här arbetet har jag valt att undersöka Fårös nordvästra raukkust på Gotland för att besvara frågan hur tillgänglighetsåtgärder kan utformas, utifrån en plats specifika förhållanden, så att tillgång till naturupplevelser på platsen ges samtidigt som naturvärdena bevaras. Metoderna har varit landskapsanalys samt en observation av områdets besökare genom bilder från sociala medier. Resultatet är ett gestaltningsförslag bestående av ett gestaltningsrogram och koncept för området som presenteras i en programplan. Förslaget presenteras också med idéskisser och principlösningar för olika anordningar som ger tillgång till naturupplevelserna på platsen. Förslaget tar också hänsyn till dem som vill uppleva området i befintligt skick. Konsekvenserna av förslaget är en visuell förändring av landskapet samt att området reduceras för de besökare som vill uppleva naturen i dens ursprungliga form. För dem som behöver en anordning för att nå naturupplevelser är förslaget en förbättring av platsen. För naturvården innebär förslaget ett intrång i naturskyddet och de prioriteringar som gjorts diskuteras i den sista delen av detta arbete. Eftersom tillgängligheten är ett krav är slutsatsen att vi måste erbjuda en hög nivå av tillgänglighet, åtminstone på en representativ plats där en naturupplevelse finns. Svårigheterna är att bedöma var tillgängligheten bör prioriteras framför naturskyddet.