Kan naturvärdesträd med törskate vara en livsmiljö för rödlistade insekter?

Abstract: Törskaten tillhör gruppen rostsvampar varav flera är patogena och orsakar stora ekonomiskt betydelsefulla skador på tallar i produktionsskogar och estetiska skador på tallar i parker över hela norra halvklotet. Bland de vanligare symptomen som kan ses på tallar är enstaka döda grenar eller att toppen är död. När dessa symptom uppkommer har angreppet pågått under några år. Nedanför den döda toppen bildas oftast ett kådindränkt mörkt stamsår. Det finns två typer av törskate som dödar toppen på tall (Pinus sylvestris) i Sverige, den ena är Cronartium flaccidum och den andra är Peridermium pini. Den ena, C. flaccidum, värdväxlar mellan tall och vissa örter och den andra, P. pini, går från tall till tall. Törskate är en skottparasit som främst angriper tvåbarriga tallar (Pinus spp.). Svampen vill ha färsk vävnad vilket innebär att infektionen oftast sker via barr eller ung skottvävnad. Tallars (Pinus spp.) känslighet för törskate är ärftlig. Därför avråder man att ställa angripna tallar som t.ex. fröträd. Detta för att minska riskerna att kommande generation blir känsliga för denna typ av svampangrepp.Symbios kan uppstå mellan svamp och insekt, det vill säga att de drar någon typ av nytta av varandra. För svampen så kan insekten användas som vektor för spridning av dess sporer till nya värdar/träd som förhoppningsvis är ett bra habitat för ytterligare tillväxt. Svampen kan ses som en viktig näringskälla för insekter, både för vuxna individer och larver.Mer än 380 arter av Coleoptera utnyttjar tall (Pinus sylvestris) som substrat, 94% av dem lever på döda träd. 12 av dessa lever på nyligen döda tallar, 20 arter lever på träd som varit döda i 3-20 år, 33 arter nyttjar träd som varit döda mellan 21-50 år och 9 arter lever på träd som varit döda i över 50 år. Stående döda träd som högstubbar och stubbar fungerar som habitat för 22 arter och 6 arter nyttjar endast liggande död ved. De resterande arterna nyttjar alla dessa substrat. Tickor och även mycel av svamp fungerar som en viktig näringskälla för insekterna.Många av de rödlistade arterna har minskat markant, detta kan bero på bestämmelserna vad gäller andelen död ved i de svenska skogarna och att bekämpningen av skogsbränder blivit väldigt effektiv. Denna undersökning är en pilotstudie inför kommande forskning om insektsförekomst i törskatetall. Syftet med detta arbete är att undersöka om törskatetallar kan användas som refuger för rödlistade arter och om kottproduktionen skiljer sig mellan törskatetall och friska träd.Fältarbetet utfördes under vårvintern 2010. Studien utfördes på SLU:s försökspark i Svartberget strax utanför Vindeln. Femton törskatetallar valdes ut slumpmässigt. För varje törskatetall undersöktes även ett närstående friskt träd med ungefär samma tillväxtförhållande, kottarna räknades på båda träden. Grundyta, höjd, diameter och antalet kottar noterades på träden. När träden sedan fälldes och proven togs ut så mättes provens diameter, andelen såryta och barktjocklek. Femton prover vardera togs på frisk/kådad respektive torr/kådad ved.Vedproverna inneslöts i insektsfällor och hängdes upp på plats i skogen. Behållarna tömdes 15 juni och 16 augusti.Hela 541 evertebrater, varav 529 (98%) insekter, kunde räknas in. Av insekterna så utgjorde skalbaggar (Coleoptera) 14% och stövsländor (Psocoptera) 7%. Exemplar av bandad tallvivel (Pissodes piniphilus) återfanns i några av proven, denna insekt ses som vektor för törskate i Finland. Det dök även upp två flaggstövsländor (Graphopsocus cruciatus) som enligt befintlig litteratur ska förekomma på ekar, hagtorn och i gräs. Ca 1/5 av insekterna som blev insamlade i juni och augusti tillhörande ordningarna Coleoptera och Psocoptera kunde artbestämmas. Ingen av de artbestämda insekterna inom dessa två ordningar finns angivna i rödlistan.År 2010 var det inget kottår vid Svartberget, men en signifikant skillnad mellan de friska och törskatedrabbade tallarna noterades. I genomsnitt så hade de friska tallarna 7 och törskatetallarna 0,6 kottar/träd. Majoriteten av de angripna tallarna hade inga kottar alls. I snitt var det 5 kottar på sydsidan per frisk tall och 0,5 per törskatetall. På nordsidan var det 1,7 per frisk och 0,07 per törskatedrabbad tall. Slutsatsen av denna studie är komplicerad. Törskatetallar skulle kunna hysa en stor variation av insektsarter, men sker det till priset av en ökad risk för smittospridning? Det behövs helt enkelt mer forskning inom detta område och om törskatetallens potential som substrat för rödlistade arter.