Göteborgs Stads strävan att skapa tillgänglighetsanpassade lekplatser : hur går de tillväga och lyckas de?

Abstract: Barn har ett inbyggt behov av att leka. Det är genom leken barn undersöker och tar risker för att på så sätt utmana sig själva och lära sig hantera sin omvärld. Det är även på så sätt som barn utvecklas socialt genom interaktioner med andra. Leken är så viktig för ett barns utveckling att den till och med är lagstadgad och anses som en rättighet. Alla barn har dock inte samma förutsättningar och leken kan därför komma att te sig olika. Oavsett förutsättningar så borde det i rimlighetens namn inte vara lekplatserna som sätter stopp för ett barns lek. Syftet med arbetet var att undersöka om Göteborgs Stad och Park- och naturförvaltningen gör rätt prioriteringar i sin strävan att göra lekplatser mer tillgängliga. Arbetets mål var att besvara följande frågeställningar:  Finns det regler och lagar som styr utformningen av lekplatser i Sverige? Vad säger dessa beträffande tillgänglighet för alla?  Finns det dokument framtagna och beslut fattade inom Göteborgs Stad beträffande lekplatser och tillgänglighet? Vad säger dessa beträffande tillgänglighet för alla?  Leder projektet Enkelt avhjälpta hinder inom Göteborgs Stad till rätt prioriteringar och att kommunens lekplatser blir mer tillgänglighetsanpassade? Arbetet bygger inledningsvis på litteraturstudier som berör och utvecklar ämnet lekplatser. För att få information om de regler och styrande dokument som gäller lekmiljöer och lekplatser studerades dokument från Boverket, Svensk Författningssamling, Barnkonventionen, Hjälpmedelsinstitutet med flera. Till grund för fallstudien ligger inventeringar gjorda av Park- och naturförvaltningen inom projektet för Enkelt avhjälpta hinder (EAH) i Göteborg. Från detta projekt hämtades siffror och statistik med syfte att lista och kategorisera de hinder som kan finnas på de inventerade lekplatserna. Parallellt med fallstudien hölls intervjuer med olika intresseorganisationer och privatpersoner med kunskap om funktionsnedsättningar. Resultatet blev att det i Sverige visst finns en mängd regler och lagar som sätter krav gällande säkerhet och tillgänglighet på lekplatser. Vissa lagar berör inte enskilt lekplatser utan allmänna miljöer i stort. De är också mer eller mindre specifika gällande krav och tillvägagångssätt och lämnar därmed ett tolkningsutrymme. Dock styr inte dessa lagar gestaltning, innehåll eller avstånd till eller mellan lekplatser. Det är först på regional samt kommunal nivå som tydligare riktlinjer sätts gällande målbilder och målgrupper. Om Göteborgs Stad – Park- och naturförvaltningen fortsätter att jobba med frågan om tillgänglighet och vidta åtgärder för enkelt avhjälpta hinder kommer lekplatserna att bli mer tillgänglighetsanpassade. Vissa saker kan ta längre tid än andra men inom en överskådlig framtid borde målet att det på Göteborgs lekplatser ska finnas något för alla och mer åt fler vara uppfyllt. Däremot kan projektet EAH knappast leda till att alla lekplatser blir helt tillgänglighetsanpassade. Helt tillgängliga lekplatser ligger på framtiden att utforma med proaktiva åtgärder, kunskap och dialog med brukarna.