Flytande våtmarksöar i vattenreningssyfte i tempererade klimat : med fokus på urbana miljöer, plantval & näringsreducering

Abstract: Ett ökat problem med övergödning i vattendrag, sjöar och hav kan ses runt om i världen, till följd av bland annat en växande urbanisering och en reducering av naturligt förekommande växthabitat, som ex. våtmarker. Flytande våtmarksöar i vattenreningssyfte (FVV) är en konstruktion som efterliknar de processer som sker i en naturlig våtmark, och har använts i vattenreningssyfte i olika sammanhang. Syftet med detta arbete är att undersöka om flytande våtmarksöar skulle kunna fungera i näringsreducerande syfte i ett tempererat klimat, för att i så fall kunna göra det mer attraktivt att applicera vattenreningsmetoden framförallt i urbana miljöer. Detta arbete innefattar; en litteraturstudie där information har insamlats om FVV:ns uppbyggnad, växtval och funktioner, ex. näringsupptag (huvudsakligen av kväve (N) och fosfor (P)); en bilaga med en sammanställd tabell över plantegenskaperna för valda växter, samt; uträkningar för att förstå hur många m2 FVV som skulle kunna behövas för att uppnå en viss reducering av halter av N och P i två urbana vattendrag – Malmö kanaler och Sege å. Per m2 och år kan FVV generellt sett ta upp: 310 g N och 10,3 g P. Den yta FVV som krävs i Malmö kanaler för att reducera vattnets kväve- och fosforkoncentration ner till uppsatta mål, skulle enligt de uträkningsmetoder som använts i detta arbete, vara möjligt att applicera, då det endast skulle uppta ca 1 % av kanalernas totala vattenyta. I Sege å skulle det däremot inte vara möjligt då de m2 FVV som krävs för att uppnå samma mål, skulle uppta hela åns vattenyta. Vid dimensionering av FVV krävs det att många parametrar tas i beaktning, och för att underlätta denna procedur skulle det, om möjligt, vara fördelaktigt att ha en uträkningsmodell att tillgå. De nordiskt härdiga växterna valda i detta arbete är: bredbladigt kaveldun (Typha latifolia), jättegröe (Glyceria maxima) och bladvass (Phragmites australis). Deras kväveupptag kan m-2 år-1 för respektive växtart vara: 1,8 g, 20,4 g, och 11,2 g. Resultaten visade att FVV har en näringsreducerande effekt i ett tempererat klimat, och därför kan FVV användas i Sverige i ett näringsreducerande syfte. Även om FVV:n bidrar till en näringsreducering i vatten, skulle troligtvis en kombination av olika metoder för att hantera dagvatten och minska föroreningshalter i urbana vattenförekomster vara att föredra för att uppnå störst effekt gällande förbättring av vattenkvaliteten.