Förekomst av meticillinresistenta Staphylococcus spp i djursjukhusmiljö med fokus på hästsjukhus

Abstract: Resistens mot antibiotika är ett ökande problem i samhället idag och det drabbar inte bara människor och humansjukvården, utan även djursjukvården. Utvecklingen inom djurens hälso- och sjukvård går mot alltmer avancerade behandlingar och ingrepp som, liksom humansjukvården många gånger kräver antibiotika för att kunna genomföras. Samma principer för resistensutveckling verkar dock gälla inom djursjukvården som inom humansjukvården, flera studier visar att resistenta bakterier förekommer i miljön även på djursjukhus. Denna studie syftar till att undersöka förekomsten av meticillinresistenta Staphylococcus aureus samt Staphylococcus pseudintermedius i miljön på ett hästsjukhus i Sverige. Ett utbrott av meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) hade förekommit på sjukhuset ett par månader innan studiens genomförande. Miljöprovtagning ca 3 veckor innan studiens provtagningar inleddes kunde dock inte påvisa någon MRSA i miljön. Proverna togs med fuktade sterila svabbar och bakterier anrikades i buljong i två steg innan de odlades på blod samt MAST och chrom-agarplattor, vilka är selektiva plattor för Staphylococcus spp. Misstänkta kolonier artbestämdes med hjälp av MALDI-TOF och resistensgenerna mecA och mecC/mecALGA251 samt genen nuc (som finns hos alla S. aureus) och genen som kodar för Panton-Valentin leukocidine (PVL) toxin identifierades med hjälp av q-PCR. Av 65 tagna prover kunde S. aureus påvisas i 24 av dem, varav tre var positiva för mecA-genen och betraktades därmed som meticillinresistenta S. aureus, MRSA. Inte i något prov kunde S. pseudintermedius påvisas. Av de tre MRSA-proverna togs två från strikta humankontaktytor, bärbara telefoner respektive reception, medan det tredje var ett poolat prov taget i ett av intensivvårdsstallen. Biofilmbildande bakterier som S. aureus är svåra att tvätta bort. De nya rutiner som införts på det aktuella hästsjukhuset verkar vara effektiva då MRSA inte kunde påvisas igen vid uppföljande provtagningarna av de tidigare MRSA-positiva ytorna. Den typ av MRSA som identifierades vid det tidigare utbrottet på hästsjukhuset tillhörde en i Sverige relativt ovanlig humanstam, t1257. Den har tidigare främst påträffats hos människa i Afrika. Typning av MRSA-isolatet som hittades i denna studie genomfördes inte, men vid jämförelsen av masspektrat från MALDI-TOF analysen sågs ingen skillnad mellan påvisade isolat och de två stammar med humant ursprung som användes som kontroller vid körningen. Utan typning med avseende på CC/ST och spa-typ går det inte att säkert avgöra ursprung eller relatera den till det tidigare utbrottet. Att två av tre MRSA-positiva prover togs från strikt humana kontaktytor; på telefoner och i receptionen, samt likheten med humanstammarna, ger dock en indikation på att ursprunget skulle kunna vara humant. Att MRSA åter påvisats trots tidigare rengöring och friförklaring kan bero på att den cirkulerar i klinikmiljön, delvis buren och spridd av personal, eller att den introducerats med en ny patient eller djurägare