Carrier Liability in Multimodal Transport

Abstract: Multimodala transporter är frekvent förekommande och viktiga i dagens internationella handel. En multimodal transport innebär kort att gods transporteras från dörr till dörr med hjälp av minst två olika transportsätt under ett kontrakt med en (multimodal) transportör som ensamt ansvarig för kontraktets utförande. Dock är det vanligt att delar av, eller hela, transporten utförs av undertransportörer. Således uppstår två nivåer av kontraktsförhållanden, en mellan befraktaren och den multimodala transportören och en nivå av kontrakt mellan den multimodala transportören och undertransportörerna. Den multimodala transportören är ensamt ansvarig gentemot den ursprungliga befraktaren men blir i det nya avtalet själv befraktare. Idag finns det ingen internationell reglering som täcker multimodala kontrakt. Däremot finns det tvingande internationell och nationell reglering för de olika enskilda transportsätten, t.ex. för väg- eller sjötransport. Avtalsfrihet råder som en huvudregel men parterna kan inte själva avtala över sådant som har tvingande reglering i nationell eller internationell rätt. När gods skadas eller går förlorat under ett multimodalt transportkontrakt är det således inte självklart vad för sorts ansvarsförutsättningar som omfattar den multimodala transportören. Syftet med den här uppsatsen är därför att utreda och kritiskt granska ansvarsförutsättningarna för en internationell multimodal transportör de lege lata. De frågor som kommer att undersökas är dels vilka regler som blir tillämpliga i en tvist som uppstår på grund av gods som skadas eller går förlorat under en sådan transport. Dels hur ansvarsförutsättningarna ser ut för en multimodal transportör. Dels också hur ansvaret kommer att variera beroende på om skadan kan lokaliseras till ett speciellt transportsätt eller inte. Eftersom det inte finns någon internationell reglering av multimodala transporter så ser lösningarna olika ut i olika länder. I huvudsak tillämpas två principer när en multimodal tvist ska avgöras. Dels ”the network principle” som går ut på att passa ihop transportsättet där skadan skedde med det tvingande internationella regelverk som finns. Om t.ex. skadan sker under en vägtransport kan det finnas en internationell vägtransports konvention (t.ex. CMR) som kan bli tillämplig. Den andra principen ”the uniform system” går istället ut på att ett och samma regelverk tillämpas oavsett var skadan sker. Om det således är bestämt att CMR-reglerna ska tillämpas så spelar det då ingen roll om skadan verkligen sker under vägtransport. Den senare principen har en fördel i de fall skada inte kan lokaliseras till ett speciellt transportsätt, medan det i den förra principen innebär oklarheter kring vad som då ska gälla. Där de internationella regelverken inte är tvingande råder i princip avtalsfrihet, om inte nationell rätt består av tvingande reglering. Därmed är det således oklart vad som gäller för skador som sker emellan tvingande reglering av två internationella konventioner. T.ex. vilken ansvarsreglering som gäller då gods skadas som finns i en lagerlokal i väntan på nästa transport. De olika tvingande internationella transportregelverken har olika ansvarsförutsättningar samt olika möjligheter att begränsa skadeansvaret. Således blir det av vikt för en multimodal transportör att veta vad för sorts ansvar som möjligtvis kommer att kunna utkrävas av honom. Detta eftersom det inte är säkert att den reglering som gäller mellan den multimodala transportören och befraktaren, (alltså under det multimodala kontraktet) kommer att vara samma reglering som gäller mellan den multimodala transportören och undertransportörerna. Resultatet kommer att påverka transaktionskostnaderna för alla inblandade parter och inte minst den multimodala transportören. Det som kommer att framgå av den här uppsatsen är således att ansvarsförutsättningarna för en multimodal transportör är väldigt svåra att förutse och att det har en negativ inverkan på transaktionskostnaderna.