Nationalparken och ELC : en studie i landskap, narrativ och multifunktionalitet

Abstract: I skuggan av Sveriges ratificering av europeiska landskapskonventionen (ELC) undersöks hur nationalparken, som har sina rötter i nationalromantiken, har uppdaterats till en modern tid med nya förutsättningar och krav på landskapet. Den en gång elitistiska skyddsformen har tvingats anpassa sig till en ny värdegrund när det kommer till landskap, hållbarhet, multifunktionalitet och delaktighet. Naturskydd påverkas av hur landskap uppfattas, och vem som bestämmer vilka värden i landskapet som är värdefulla samt hur de ska förvaltas. Turismen och statens gemensamma historia i naturskyddet spåras i Fulufjällets Nationalpark i norra Dalarna, en av de senaste svenska nationalparkerna, som utgör material för denna fallstudie. För första gången i Sverige används ett zoneringssystem som verktyg för att kunna bemöta olika intressen. Genom analys av narrativ och prioriteringar undersöks vad och vems agenda som ligger till grund för nationalparksbildandet. Fallstudien prövas mot ett teoretiskt ramverk som berör ämnen som landskap, perception, turism och ELC. Resultatet från fallstudien visar att orördhet och vildmark ingår i ett narrativ som genomsyrar i skötselplanen och marknadsföringen av nationalparken som turistmål. Zonindelningen används för att kunna separera olika intressen ifrån varandra, snarare än att skapa ett hållbart mångfunktionellt landskap där olika aktiviteter kan koexistera i samma rum. De internationellt institutionaliserade krav på orördhet som ligger i nationalparkens natur är svårförenliga med olika former av hållbart brukande.