Kan behandling med SGLT2-hämmare minska det postprandiella insulinsvaret hos hästar med EMS vid utfodring med vallfoder?

Abstract: Övervikt och fetma är ett ökande välfärdsproblem hos hästar såväl som hos människor. Hos människor är övervikt start förknippat med diabetes typ 2, och motsvarande koppling kan hos hästar göras mellan övervikt och ekvint metabolt syndrom (EMS). Detta syndrom omfattar en samling riskfaktorer förknippade med utvecklandet av fång hos hästar. En onormal reglering av insulin är den centrala faktorn i syndromet, och ofta ses överhull och hyperinsulinemi hos drabbade individer. Behandlingen är vanligen hullnedgång, ökad motion och strikta dietrestrik-tioner, men dessa åtgärder räcker inte alltid till hos gravt insulindysreglerade individer. På hu-mansidan finns flera läkemedel som skulle vara möjliga att använda även på hästar, däribland SGLT2-hämmare (”sodium-glucose linked transport-2-inhibitors”). Läkemedlet verkar genom att mängden återupptagen glukos i njuren minskar, vilket sänker blodsockret vilket i sin tur sänker insulinnivåerna. Då höga nivåer insulin påvisats kunna ge fång hos hästar kan således detta potentiellt undvikas. I denna experimentella försöksstudie undersöktes huruvida SGLT2-hämmare skulle kunna vara ett bra komplement till de icke-medicinska behandlingsrekommen-dationerna genom att vara tillräckligt effektiva för att reducera det postprandiella insulinsvaret hos hästar med EMS efter utfodring med vallfoder. Tre hästar, som konstaterats vara insulindysreglerade, studerades under en period på 25 dagar. Hästarna genomgick under studieperioden två likadana testperioder under dag 1-4 och dag 22-25. Hästarna medicinerades med kanagliflozin (1,8 mg/kg, q24h, per oralt) kl 07 dag 5-25. Fodertoleranstest genomfördes dag 2 och dag 23, då hästarna gavs 0,4 kg torrsubstans hösilage per 100 kg kroppsvikt på morgonen kl 08. Blodprovstagning gjordes ur permanentkateter 10 min före utfodring samt vid 30, 60, 90, 120, 150, 180, 210, 240 och 300 minuter efter utfodring. För en av hästarna modifierades upplägget, vilket innebar att ytterligare ett fodertoleranstest genomfördes senare på kvällen, efter det på morgonen, i båda testperioderna. Glukos- och insulinkoncentrationerna minskade över tid under morgonmätningarna med ett ge-nomsnitt av 35 % för glukos (AUCGLU) respektive 73 % för insulin (AUCINS), båda beräknade på arean under kurvan (AUC) för respektive graf. Inga läkemedelsbiverkningar av allvarligare karaktär observerades hos hästarna. Resultaten visade att SGLT2-hämmare reducerade de postprandiella glukos- och insulinkon-centrationerna vid en vallfodergiva. Studier med en större grupp hästar och med vallfoder med känd sockerhalt bör göras, där fokus ligger på att fastställa riktvärden för dosering i förhållande till grad av sjukdom.