Utvärdering av en semi-automatiserad ultraljudsapparat för mätning av urinvolym i blåsan, på djur

Abstract: Urinvolymen hos sällskapsdjur är viktig att följa i klinisk verksamhet, bland annat för att se om ett djur kan producera urin vid njurskador och transplantationer. Det är även av intresse att upptäcka en distension av urinblåsan i samband med patologier där uretra inte kan relaxera eller är blockerad, då en urinblåseöverfyllnad kan orsaka stress hos djuret och i vissa fall ge livshotande skador. En kateterisering av urinblåsan kan innebära en potentiell infektionsrisk för ett djur. Det vore därför bra att kunna uppskatta urinvolymen i urinblåsan på ett enkelt och icke-invasivt sätt. De vanligaste tillvägagångssätten idag för att uppskatta urinvolymen i urinblåsan på djur är genom palpatorisk undersökning, konventionellt ultraljud (UL) eller röntgen. Denna studie syftar till att undersöka om BladderScan (BS), som är en semi-automatiserad UL-apparat för mätning av urinvolym hos människor, har en tillförlitlig funktionalitet för att mäta urinvolym i urinblåsan hos katt, hund och gris. I studien inkluderades 10 katter, 20 hundar (10 hundar <27 kg och 10 hundar >27 kg) och 2 grisar. Målet var att få minst 2 mätvärden (som visade en volym större än 0 ml) per djur med BS, men mer än 16 mätningar per djur överskreds aldrig. Detta gjordes mellan två mätomgångar (max åtta mätningar/djur och omgång) för att undersöka om kännedom om urinblåsans läge påverkade BS-värdet och antalet nödvändiga mätningar med BS. Hos katter och hundar validerades BS-resultaten med att djuren genomgick en undersökning med konventionellt UL, där längd, höjd och bredd på urinblåsan användes för att kalkylera en volym med hjälp av formeln för en ellipsoid. Hos gris validerades BS-resultaten genom att fullständig urinvolym i urinblåsan aspirerades genom cystocentes. BS-resultaten kategoriserades utefter ett referensvärde, angivit från tillverkarna, för apparatens noggrannhet på olika inställningar. Hos hund och katt var detta referensvärde +/-5 % och 15 ml från uträknad volym med konventionellt UL, vilken antogs vara den faktiska volymen. På gris användes ett bredare referensvärde på +/- 15 % och 15 ml från volym uppmätt via cystocentes. BS-värden på 0 ml valdes att exkluderas från värden inom referensvärdet och räknades istället som underskattade. Användningen av BS i studien ansågs enkel och smidig. Resultaten visar dock att det på samma djur fanns en stor spridning mellan olika mätningar med BS. Erhållna BS-volymer avvek även ofta kraftigt från erhållna volymer beräknade med hjälp av konventionellt UL, alternativt volymer erhållna via cystocentes. Andelen mätningar inom referensvärdet med BS för katt var 14,5 %, för hundar <27 kg 11,0 % och för hundar >27 kg 43,1 %. För gris var andelen mätningar inom referensvärdet 20,0 %. Andelen värden inom referensvärdet ansågs vara låg med tanke på de breda referensvärdena. Anledningen var att apparaten i flertalet mätningar angav värdet 0 ml, och också underskattade volymer. En liten andel av alla mätningar med BS överskattade volymen i urinblåsan. Att apparaten underskattar urinvolymer är inte bra för då kan en överdistension av urinblåsan missas, och en överskattning av urinvolym kan leda till en onödig kateterisering. Sammanfattningsvis förefaller BS utifrån denna studie ha en otillräcklig klinisk användbarhet hos katt, hund och gris.