Tamkaninens tänder

Abstract: Kaniner tillhör ordningen lagomorfer. Alla tänder hos kaninen är aradikullärt/elodont hypsodonta vilket betyder att de har en lång krona och förhållandevis kort rot. Det formas aldrig någon egentlig rot med apex och tänderna fortsätter att växa under kaninens hela livstid. När kaninen äter plockar den föda med läpparna och klipper eller skär den i mindre bitar med incisiverna och mal sedan maten med kindtänderna. En kanin med normalt incisivbett som normalt äter en för tänderna slipande diet så som hö, gräs och färsk grönska, nöter ner tänderna i ungefär samma takt som de växer till. Det är därför viktigt att kaninens kost huvudsakligen utgörs av gräs och stråfoder för en normal förslitning. Att kaninens tänder hela tiden växer, gör att djuret kan drabbas av både primära och sekundära problem som kan leda till att upprepad behandling krävs. De primära problemen ses som medfödda medan de sekundära kan uppkomma till följd av en felaktig foderstat eller skador. Bland de vanligast förekommande tandproblemen hos kaniner ses malocklusion och överväxt av incisiver, malocklusion och överväxt av kindtänder samt abscessbildning. Prioritera en fullständig klinisk undersökning, en fullständig anamnes ska tas upp, innehållande detaljer om diet och utfodringsvanor. Det är viktigt att notera att bettproblem kan ha sitt ursprung i antingen kindtänder eller framtänder men efter en tid omfattar problemet båda typerna av tänder. Det är därför viktigt att varje gång undersöka samtliga tänder. Reducerat födointag, viktförlust, och onormala kvantiteter avföring är vanliga tidiga tecken och symtom på tandsjukdom. Den preanestetiska förberedelsen är en viktig del av den anestetiska proceduren. Försvagade patienters tillstånd måste stabiliseras före anestesi, med särskild hänsyn till vätskebalans, kroppstemperatur, mag- och tarmfunktion, näringsintag, och smärtbehandling.