Dopamins roll i aptitreglering – vad vet vi om djurslaget hund?

Abstract: Syftet med denna studie är att titta på det vi vet om dopamins roll i aptitreglering idag, både generellt och med ett veterinärmedicinskt intresse specifikt på hund. Dopamin är transmittorsubstans i flera nervbanor i hjärnan och dess frisättning har traditionellt kopplats starkt till att positivt förstärka nyttosamma upplevelser eller handlingar i det som kallas kroppens ”belöningssystem”. I relation till föda och födorelaterade beteenden har man dock på senare tid sett att dopamin har en bredare betydelse än att enbart förstärka själva födointaget. I litteraturen syns därför ett fokusskifte mot ett vidare perspektiv med hänsyn till dopamins alla, nu kända roller – något som väckt insikten om det dopaminerga systemets komplexitet och frågan om det ens är möjligt att få en helhetsbild över alla dess funktioner. Denna litteraturstudie har undersökt delar av ett stort litteraturmaterial fram tills idag och konkluderar att trots mycket forskning är dopamins exakta funktioner i aptitregleringen fortfarande inte klarlagda utan det verkar fortfarande råda ovisshet och oenigheter. Den generella bilden är att dopamin inte anses viktigt för att ett djur ska kunna konsumera föda, utan dopamins essentiella roll ligger i att skapa förutsättningar som ser till att ett djur faktiskt når sin föda; att kunna lära sig vilka olika stimuli som indikerar föda, att associera en viss handling till att nå sitt mål, att motivation finns för att söka efter eller jobba för att nå föda, att omvandla en tanke till motorisk handling eller för den delen delta i kommunikationen mellan olika, relevanta hjärnområden. Dopamin verkar dessutom viktigt för att värdera olika typer av föda, att skapa en drivkraft att jobba för det ”bättre” alternativet i en situation där det finns flera möjliga alternativ och att göra djuret berett att välja den godare eller näringsrikare men mer svårtillgängliga födan. Specifikt på hund är forskningen knapphändig och få slutsatser kan dras därifrån utöver den generella tesen. Det verkar finnas både likheter och olikheter mellan människans och hundens dopaminerga system och utifrån det skulle man behöva titta närmare på vart eller vad det är som skiljer sig. Det vore viktigt att veta vad som skiljer sig ur ett kliniskt perspektiv eftersom hunden delar människans vardag och patologiska tillstånd som ses hos människa återspeglas i allt större grad hos våra husdjur. Dopamin har exempelvis sammankopplats med det överintag av föda i samband med en fett- eller sockerrik diet som tros ligga till grund för fetma - ett ökande problem hos sällskapsdjur som hund. Det är den kliniska potentialen inom både human- och djurhälsovården som driver forskningen om dopaminsystemet framåt, även om en förståelse för hela systemet verkar svårt att nå med dagens metoder.