Using Volunteers in Emergencies – A Study on Dispatching Routines and Requirements

Abstract: När det sker en olycka är det viktigt att en första insats kan påbörjas snabbt. På glesbyggden kan det vara svårt för polis, ambulans och räddningstjänst (blåljusmyndigheter) att vara på plats inom en rimlig tid då körsträckorna är långa. För att en första insats ska kunna påbörjas så tidigt som möjligt har det på flera håll i Sverige organiserats verksamheter med frivilliga som kan vara behjälpliga vid vissa olyckor och en av dessa verksamheter är civil insatsperson (CIP). I detta arbete har CIP-verksamheten i västra Sörmland studerats för att se hur verksamheten ser ut idag och hur den skulle kunna utvecklas. Fokus är utlarmningsprocessen och vilka som ska larmas till olika typer av olyckor. När det sker en olycka i ett område med CIP-verksamhet och det är ett relevant larm för CIP att åka på larmas alla som är CIP i det område där olyckan skett. Det innebär att CIP får meddelande om olyckor i deras område även om de inte är i närheten vid tillfället för larmet. CIP kan heller inte meddela SOS Alarm om de kommer att åka på larmet eller inte i dagsläget. En beslutsmodell har utformats för att CIP genom en applikation i mobiltelefonen ska kunna bli larmade till lämpliga olyckor. Här larmas de CIP som kan vara vid olycksplatsen före blåljusmyndigheterna och vidare får de information om vilka kvalifikationer som är av värde vid olyckan och får klicka i om de kan ta med sig några av dessa. Denna studie ger indikationer på att det går att utveckla CIP-verksamheten genom en beslutsmodell och därigenom även att underlätta spridningen av CIP-verksamheten till övriga delar av landet. Med en beslutsmodell som underlättar utlarmningsprocessen underlättas räddningsinsatser och CIP kan bidra med effektivare hjälp.