Grönstrukturplanering för framtiden – Grönstrukturplanering i Eskilstuna och Örebro

Abstract: Syftet med denna uppsats har varit att länka en historisk förståelse av begreppet grönstruktur och dess syfte till en analys av dagens strategier för utvecklingen av planerad grönstruktur i urbana områden. Avsikten är att försöka förstå och väva samman vetenskapliga, professionella och policyperspektiv på grönstrukturer. För att sedan kunna utföra en fallstudie på två kommuner för att granska deras perspektiv på grönstrukturer samt ta reda på kommunernas nya framtidsstrategier. Metoden har gått ut på en inledande litteraturstudie där den historiska gröna stadsplaneringen granskats samt dess inträde i svensk stadsplanering. Därpå har dagens lagar och politiska direktiv från en internationell nivå till den kommunala studerats och beskrivits bland annat behandlas European Spatial Development Perspective (ESDP, den europeiska landskapskonventionen, Agenda 21, Miljöbalken, Plan- och bygglagen, Boverket, Länsstyrelsen, regionen samt kommunen. För att bättre förstå grönstrukturens roll i våra svenska städer beskrivs de funktioner som grönstrukturen står för. De avser; Kulturella funktioner; med kulturlandskap, kulturhistoriska element i städerna så som parker, trädgårdar, kyrkogårdar samt övriga gröna områden. I det större sammanhanget handlar det även om att skapa eller bevara en identitet som då bidrar till människors välbefinnande. Ekologiska funktioner; biologisk mångfald i staden som ger ett rikt växt- och djurliv samt en så stor variation mellan olika biotoper som möjligt för att utveckla människors vardagsupplevelser. Klimatpåverkningar som kan minskas med en väl fungerande grönstruktur genom temperatursänkning, vinddämpning, skugga, luftfuktighet och luftkvalitet. Sociala funktioner; bidrar till både rumsliga och sociala integrationer samt sammanhållning i samhället. Gröna områden som stimulerar till möten, aktivitet, transport via cykel och till fots, förbättrad psykisk och fysisk hälsa samt förståelse för naturens kretslopp för alla människor oavsett ålder, inkomst samt etnicitet. Hälsa; den funktion inom grönstrukturen som fått större utrymme under de senaste åren. Tillgång till gröna områden kan motverka fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes samt psykiska besvär som är vår tids moderna sjukdomar. Tillgång till gröna områden har vetenskapligt dokumenterats sänka stressnivån hos människan helt oberoende av individens sociala samt ekonomiska villkor. För att ytterligare fördjupa kunskapen om grönstrukturen följer därpå ett kapitel om grönstrukturbegreppet ur tre perspektiv; vetenskapligt, policy samt professionellt. Även begreppets uppkomst samt bakomliggande faktorer behandlas. Efter litteraturstudien följer en fallstudie vars syfte har varit att samla information från dagens kommunala grönstrukturplanering från två kommuner; Eskilstuna och Örebro kommun. Kommunernas grönstrukturprogram/plan har granskats i text och kartmaterial. Även intervjuer med berörda tjänstemän har gjorts på respektive kommuner för att ta reda på dagens framtidsstrategier. Resultat från fallstudien visade på att beskrivning av grönstruktur i skrift skilde sig från vad man sedan i kommunerna valde att presentera i kartmaterial och fortsatta analyser. Tydligt visades även att kommunerna i de flesta fall enbart hanterade formell grönstruktur, det vill säga kommunalt ägd mark. Vilket ledde till att den faktiska grönstrukturen, all grönstruktur oavsett ägoförhållanden inte synliggjordes vilket kan leda till att upp till 50% av kommunens grönstrukturer aldrig redovisas. Som framtida strategier för en förbättrad kommunal grönstrukturplanering framhöll bägge kommunerna att den mångfunktionella funktionen skulle lyftas fram för att stärka grönstrukturens värde. Den avslutande diskussionen behandlar värdet av en fallstudie enbart utfört på två kommuner och hur fallstudiens resultat kan ses i ett större sammanhang. Hur kommunerna kan ha möjlighet att synliggöra grönstrukturens mångfunktion samt även hur stor inverkan politik och lagar har för den kommunala grönstrukturplaneringen. Också skillnader i politik, lag och vetenskap tas upp. Avslutningsvis behandlas vikten av en individuell bedömning från plats till plats. Viktiga frågor som enligt författaren bör bejakas i ett planeringsskede är; Finns ytan i ett sammanhang? Påverkas sammanhanget om denna yta ändras? Till det bättre eller till det sämre? Yta med lågt värde, kan den bättras, hur, med vad? Om ej en grönyta, hur påverkas det då, kanske bättre med nått annat? Vem påverkas och vilka använder platsen? Om man ändrar - påverkas dessa människor positivt eller negativt? Kan man ändra till ett förbättrat sätt som påverkan positivt? Finns det ekologiska, sociala, kulturella eller hälsofunktioner? Kan dessa utvecklas eller bevaras? Kan dessa frågor besvaras, analyseras samt hållas i åtanke när förändringar och bedömningar görs i olika avvägningar om beslut för en yta, finns möjligheten att tydliggöra de kvaliteer en yta har vilket kan leda till en bättre bedömning hur dessa ytor skall hanteras. Finns även möjligheter att på ett bättre sätt tydliggöra de mångfunktioner en plats kan inneha, samt hur man kan förstärka och utveckla dessa funktioner för att stärka platsen värde, vilket kan leda till en bättre grönstrukturplanering i våra svenska kommuner.