Genetiska faktorer som styr hornbildning hos kor

Abstract: Denna litteraturstudie sammanställer information om vilka genetiska faktorer som styr hornbildning hos kor samt hur nedärvningsprocessen för horn, scurs och kullighet fungerar. Behornade kor medför problem som högre skaderisk, ökade veterinärkostnader och aggressiva beteenden och därför avhornas kor i animalieproduktion rutinmässigt. Avhorning är ett välfärdsproblem då djuren utsätts för smärta både under och efter ingreppet. Att föda upp hornlösa kor leder till att avhorning inte längre är nödvändigt vilket sparar både tid och pengar. Både horn och kullighet nedärvs autosomalt och kullighet är dominant över horntillväxt. Scurs har en mer komplex nedärvningsprocess då nedärvningen påverkas av kön samt samverkar med andra gener. Att introducera kullighet i behornade populationer kan ske genom traditionell avel där kulliga avelstjurar selekteras och paras med behornade kor. Den begränsade populationen av kulliga avelstjurar leder dock till att risken för inavel vid denna typ av avelsprogram är hög och kulliga tjurar har idag även ett lägre avelsvärde än de behornade vilket påverkar produktionsegenskaper negativt. Geneditering för att introducera kullighet kan vara ett alternativ till avel men eftersom geneditering på djur i många länder är olagligt finns det i dagsläget svårigheter med att tillämpa metoden i praktiken samt att det finns etiska aspekter att ta hänsyn till.