En tidsresa bland Norrköpings Promenader

Abstract: Syftet med detta arbete är att skapa ett historiskt underlag för Norrköpings kommun, som kan ge vidare information till deras fortsatta arbete med planer över anläggningens föryngring. En stor anledning till detta är att Promenaderna är byggnadsminnesförklarade sedan 1994 och det krävs en förståelse av historien och det förflutna för att veta hur man i fortsättningen ska arbeta med anläggningen. Uppsatsen grundar sig i en kombinerad arkiv- och litteraturstudie med inslag av fältstudier. Arbetet beskriver vilka ursprungliga idéer och behov som fanns för Promenaderna, hur de använts och hur de har format och påverkat stadsstrukturen. På 1800-talet var det vanligt att använda olika varianter av begreppet promenad som ett begrepp för de gröna stråken och områdena i staden. Exempel på detta är ”promenadplats” och ”allmän promenad” vilka syftade på vandringen i en grön miljö, för nöjes skull, antingen till fots eller med häst och vagn. Genom att donera pengar till parker och promenader tog borgerskapet plats i staden, men det fanns fler bakomliggande behov och faktorer för att anlägga alléer och promenader i 1800-talsstäderna. Bränder hade i flera hundra år varit ett stort problem, nu härjade också kolera och tuberkulos i Europa. Industrialismen hade lett till en befolkningsökning som resulterat i en extrem trångboddhet. Genom att kombinera trädplanteringar i gator och parker skulle frisk luft komma in i bebyggelsen, brandsäkerheten öka och staden inge ett prydligare intryck. På 1850-talet började man i Norrköping, med Erik Swartz i spetsen, diskutera anläggning av promenader i staden, inspirerat av större städer i Europa. Uppdraget gick till den unge trädgårdsarkitekten Knut Forsberg som ritade upp ett Norrköping omringat av en promenadkrans och stora parkområden. År 1858 planterades den första delen av Promenaderna, inspirerat av Forsbergs förslag. Arten som användes var lind och först ut var Norra Promenaden som då kallades “Nya Allén”. År 1866 fick Norrköping järnvägsstation i anslutning till Norra Promenaden och 1904 började spårvagnen gå i staden. Promenaderna fortsatte att byggas ut i etapper fram till 1914 då hela anläggningen stod färdig med en promenadring runt staden. Endast lite bebyggelse hade smitit utanför allékransen och anläggningen markerade gräns mellan stad och landsbygd. Staden kom att fortsätta växa utanför Promenaderna och idag ligger allén helt innesluten i stadsbebyggelse. I ett tidigare skede var anläggningen mer för strosande och nöjesåkning med häst och vagn. Idag har den blivit en del av ett större stadsrum, där den fysiska rörelsen fortfarande är viktig men kanske under lite mer vardagliga former som motionerande eller att ta sig till och från jobbet. Promenaderna är mer än bara träden, den omgivande stadsstruktur och bebyggelse bidrar också till upplevelsen. De olika Promenaderna har olika karaktärer och skapar på så sätt olika rum i staden. Begreppet att “gå på promenaden” har kommit att bli lite av ett signum för Norrköping som stad. Då byggnadsminnet består av levande material har det en förgänglighet som inte finns hos byggda miljöer vilket kräver andra metoder och arbetssätt. Många av träden är i dåligt skick och några har till och med fallit vilket skapar en mindre säker stadsmiljö att vistas i. Nu krävs det inte bara en förbättring av växtmiljön för de befintliga träden utan också en långsiktig plan för hur förnyelsen av alléerna ska ske för att Norrköping också i framtiden ska kunna vara “staden med Promenaderna”.