Effekt av torkstress på tillväxt hos annuella ogräs

Abstract: En minskad herbicidanvändning är önskvärt ur flera aspekter. Bäst effekt på plantan ska fås från appliceringen om denna är i aktiv tillväxt. För att herbicider ska kunna användas framgångsrikt så är en avstannad tillväxt en förutsättning för en lyckad bekämpning. I arbetet har en frågeställning varit om det går att avgöra om växter avstannat i tillväxt, genom att utvärdera en växtfysiologisk metod. I experimentet har mätning av växtens fotosynteskapacitet, som kan mätas med klorofyllfluorescens valts som metod. För att mäta skillnader i tillväxtstatus, så ämnade vi skapa en mätbar förändring genom att ge plantorna olika tillväxtförhållanden. För att begränsa tillväxten och skapa en stress i plantorna valdes vattenstress som miljöfaktor. Plantorna skulle då få optimal-, reducerad- och helt avstannad tillväxt, genom olika tillgång på vatten, mätt från vattenmättnad. En metod har prövats för att undersöka om det går att finna ett samband mellan stress och en minskad fotosynteskapacitet. Till hjälp har en fluorescensmätare av modellen MINI-PAM använts. För att kunna mäta denna kapacitet var växterna först tvungna att utsättas för stress. I arbetet har en litteraturstudie gjorts för att se vilka metoder, som använts för att i försök framkalla torkstress hos växter. Till experimenten valdes sedan att undanhålla plantorna olika mycket vatten för att framkalla stress. Det visade sig dock svårt att få en säkert avstannad tillväxt hos plantorna, då dessa aldrig helt slutade att växa. Mätningarna med fluorescensmätaren kunde endast i ett fall påvisa ett samband mellan god vattentillgång och en högre fotosynteskapacitet och då utan med statistisk signifikans. Samband gick att finna genom att torkstressade plantor visade på lägre biomassa vid slutskörd jämfört med dem som haft full tillgång till näring.