Etableringsmetodens påverkan på höstvetets skörd

Abstract: I arbetet undersöks hur höstvetets uppkomst, skörd och risk för svampsjukdomar påverkas av etableringsmetoden. För att studera detta anlades ett fältförsök där fyra olika etableringsmetoder (led) jämfördes. De led som jämfördes var ett med plöjning (konventionella systemet), två med minimerad bearbetning (Mullsådd Rapid och Mullsådd Claydon) samt ett som direktsåddes. Inledningsvis var uppkomsten god i alla leden men något högre i det plöjda ledet. Det visade sig att utsädesmängden varit något högre i det plöjda ledet men att själva fältuppkomsten varit procentuellt sett acceptabel i alla led. Att det var något lägre uppkomst i de minimerade leden kan bero på att fröet inte får samma jordkontakt som i ett plöjt led med tanke på inblandningen av halmrester, något att kanske ta hänsyn till vid val av utsädesmängd. Bestockningen var något större i de tunnare bestånden så antalet ax var tillräckligt i alla leden för att kunna uppnå en full skörd. Svampangreppet graderades och avgränsades endast till svartpricksjuka eftersom denna svamp har störst skördepåverkan. Här fanns det statistiska skillnader mellan leden där de i fallande ordning från intensivast bearbetning (plöjning) hade minst angrepp till minst bearbetning (direktsådd) som hade mest angrepp. Detta skulle kunna förklaras med att sporer överlever på halmrester och att det var i de led där det fanns mest halmrester kvar på ytan som hade högst angrepp av svamp. Bäst etablering och friskaste plantor uppnåddes i det konventionella systemet med plöjning. Troligtvis avkastade detta system som högst till följd av detta, följt av det minimerade systemen. I försöket var det signifikant bättre skörd och lägre tryck av svartpricksjuka i det plöjda systemet jämfört med det direktsådda ledet. Litteraturstudien visar dock att val av bäst etableringsmetod kan skilja sig mellan olika år, från plats till plats och från jordart till jordart.