Inventering av uppfödningssystem som tillåter ko-kalvkontakt i svenska mjölkbesättningar
Abstract: Historiskt sett har kalven varit av liten ekonomisk betydelse inom mjölkproduktionen i Sverige och har tillåtits att dia endast en kortare tid efter födseln, för att därefter skiljas från kon. En viktig bidragande anledning till detta är troligtvis att kalvar som fått gå några dygn tillsammans med kon uppvisar fler stressrelaterade beteenden vid separationen än kalvar som separeras från kon direkt efter födseln. Något som lyfts fram allt oftare i samhällsdebatten är att den omedelbara separationen av ko och kalv direkt efter födseln är problematisk ur ett etiskt perspektiv. Ett flertal studier som publicerats visar också på att det finns många fördelar med att hålla kor och kalvar mer tillsammans. Det är därför av intresse att kartlägga innovativa system för att hålla kor och kalvar tillsammans inom den svenska mjölkproduktionen. Deras fördelar, vilka eventuella svårigheter de medför och för att i förlängningen kunna testa om systemen går att införa på gårdar som inte använder dem sedan tidigare. Syftet med studien var att kartlägga och beskriva olika innovativa uppfödningssystem som tillåter ko-kalvkontakt inom svensk mjölkproduktion. Undersökningen genomfördes genom telefonintervjuer med lantbrukare som tillämpar olika innovativa uppfödningssystem. Totalt medverkade 20 gårdar i enkätstudien. Många gårdar var väldigt små (ca 5-6 kor/besättning) och hade i huvudsak fjällkor/fjällnära kor för eget hushållsbruk. Nio av gårdarna tillämpade olika system där kalven diade från den egna moderkon, 7 gårdar hade amko-system och 4 av gårdarna lät kalvarna gå tillsammans med de vuxna djuren, men utan att kalvarna diade från kor. Överlag var alla lantbrukare mycket nöjda med det system de hade och ville inte ändra på något. Majoriteten av gårdarna uppgav att det inte tar längre tid att hålla kalvar på deras sätt än det konventionella sättet. De allra flesta djurägarna ansåg också att kalvar som fått gå med och dia från kor växte betydligt bättre och var generellt sett friskare än kalvar som ej fått dia. När det gällde kor och deras juverhälsa ansåg de flesta djurägarna att det inte var någon större skillnad om kon gick med kalvar som diar eller om hon endast mjölkades. Många lantbrukare menade även att ett mer etiskt och naturligt sätt att föda upp kalvar på kunde vara det bästa sättet att möta upp de nya kraven på ökad djurvälfärd som samhället börjar ställa. De nackdelar som nämndes med systemen var att det krävdes andra byggnader och större ytor för att få uppfödningssystemen att fungera smidigt, kor och kalvar uppvisade en viss stress och vokaliserade mer några dagar efter separation från varandra, kalvarna drack mer mjölk vilket gav en lägre total mjölkproduktion för många av gårdarna och det krävdes mer socialiseringsträning av kalvarna eftersom de inte präglades naturligt på människor. Studien tyder på att det är möjligt att hålla kor och kalvar tillsammans en längre tid och ändå bibehålla en relativt hög mjölkproduktion, både i mindre besättningar med hushållskor men även i de större besättningarna som drivs konventionellt i dagsläget. Den tyder även på att det kan finnas hälsofördelar och tydliga fördelar för djurens välfärd att hålla kor och kalvar tillsammans en längre tid. Mer forskning krävs inom området för att mer objektivt kunna bedöma hur systemen påverkar djurens hälsa och välfärd, samt för att se om det är möjligt att tillämpa de innovativa uppfödningssystemen även på mjölkgårdar som inte använder sig av dem sedan tidigare.
AT THIS PAGE YOU CAN DOWNLOAD THE WHOLE ESSAY. (follow the link to the next page)