Effekt av tid och temperatur på homogeniseringsresistenta spermatider

Abstract: Bedömningar av reproduktionstoxicitet görs på både tama och vilda djur, ibland används djurarter som så kallade indikatorarter. En indikator kan beskrivas som en icke-mänsklig organism vilken kan reagera på en miljöförorening innan föroreningen påverkar människor. Konceptet är inte nytt och används i syfte att förvarna människan innan föroreningen kommer att drabba den humana populationen eller bli ett miljömässigt problem. Användandet av indikatorarter ger också en uppfattning över artens reproduktiva förmåga och dessa djurarter kan givetvis även studeras enbart i syfte för artens egen skull. Studier på vilda djur står inför flera praktiska problem och tiden mellan avlivning och provtagning utgör en betydande faktor för kvaliteten på proverna. Detta påverkar inte bara vilka undersökningar som kan genomföras utan också resultaten av dessa. Även om vävnaden förvaras under så optimala förhållanden som möjligt så kan den till slut komma att påverkas. Temperatur och tid är två faktorer som har visat sig spela betydande roll för förvaring av testikelvävnad. Hur stor deras påverkan på vävnaden är och hur detta i sin tur påverkar olika typer av undersökningar är ännu inte helt fastställt. Aspekterna tid och temperatur har därför varit av intresse i denna studie. Studiens mål var att simulera ett antal suboptimala fältlika förhållanden med olika temperatur och under olika långa förvaringsperioder. En vanligt förekommande metod för utvärdering av hanlig reproduktions-toxicitet vid experimentella studier är kvantifiering av homogeniseringsresistenta spermatider. Denna metod har valts i denna studie och 68 vävnadsprover ifrån testiklarna till en tjur har homogeniserats vartefter antalet spermatider har räknats manuellt med hjälp av en räknekammare. Resultaten tydde på att kylförvaring av testikeln under några dagar innan kvantifiering är möjlig. Även förvaring i rumstemperatur är möjlig inom ett par dygn. Proverna kan också frysas om direkt bedömning inte är genomförbar, infrysningen kan ske direkt eller efter kylförvaring men frysta prover som har tinats bör inte frysas på nytt för att användas vid ett senare tillfälle. Frysta prover hade inte signifikant lägre antal homogeniseringsresistenta spermatider, men medelvärdena låg konstant lägre jämfört kylförvarade prover, vilket är ett observandum om metoden ska användas på arter med känsligare spermatider än tjur. Då spermatiderna är fortsatt motståndskraftiga mot homogenisering trots förvaring i olika temperaturer över tid så har metoden goda förutsättningar att fungera på vilda djur.