Möjligheterna för utplantering av lejon från fångenskap till det vilda

Abstract: Ex situ reintroduktion av lejon har tidigare gjorts med begränsande framgångar och har därmed dömts ut av många. Reintroducerade djur från fångenskap riskerar att sakna många av de essentiella egenskaperna för att klara sig i det vilda och rekommenderas inte att användas i första hand. Nya riktlinjer och med mer kunskap har dock förutsättningarna ändrats för att lyckas med arbetet. Syftet med denna litteraturstudie är att ta reda på vilka aspekter som är viktiga för att lyckas med reintroduktion av lejon från fångenskap till det vilda och hur ex situ reintroduktion står sig jämte andra metoder. Många av Afrikas länder livnär sig på ekoturism vilket gör det intressant att diskutera vilka andra intressen som kan finnas inom detta område förutom lejonpopulationen. Studier som gjorts visar att med rätt typ och tillräckligt mycket miljöberikning kan lejon födda i fångenskap visa upp de egenskaper som krävs för att vara självförsörjande samt visa sociala beteenden som liknar dem hos deras vilda släktningar. Det är viktigt att djuren avvänjs från deras beroendeställning av människor och visar skygghet innan de frisätts. Djur födda i fångenskap bör heller inte sättas ut direkt i det vilda då de har låga chanser att klara sig. Genom att sätta djuren i skyddade områden har reintroduktioner lyckats bättre. En idé för att kunna använda ex situ reintroduktion för att kunna berika vilda lejonpopulationer är att låta avkomman till lejon växa upp helt utan människokontakt och sedan utplanteras i det vilda. Detta har inte gjorts än men har möjlighet att lyckas. Ex situ reintroduktion står dock inför problem som höga kostnader och bristande finansiering. Den form av turism som kan förekomma i samband dessa program är också kontroversiellt. Den innebär stor exponering för människor och riskerar att inte göras med bevarandesyftet som första prioritet. Ett välplanerat reintroduktionsprogram med bevarandesyfte har potential att lyckas med att sätta ut andra generationens lejon i det vilda. Det behövs mer forskning och att fler aktörer publicerar både lyckade och misslyckade utfall om sitt arbete för att komma framåt och för att en säker slutsats ska kunna dras. Genom att bara titta på självförsörjande och social förmåga verkar lejonen kunna uttrycka rätt sorts beteenden men fler faktorer spelar in för att arbetet ska lyckas. En av svårigheterna det möter är att resurserna inte räcker till och det skulle kräva strikta kontrollorgan som kan garantera en god djurvälfärd.