Samutnyttjande av offentlig parkmiljö som barns utemiljö i förskolan : en fallstudie med barnperspektiv
Abstract: Denna uppsats handlar om hur samutnyttjande av offentlig utemiljöer som barns utemiljö i förskolan har fungerat sett ur ett barnperspektiv och med barns aktivitet i fokus. Det täta stadsbyggnadsidealet har lett till att barns rörelsefrihet i stadsmiljöer har minskat generellt och särskilt för små barn. I fallstudien har två förskolor med starkt begränsade egna förskolegårdar undersökts genom miljöbeskrivningar, samtalsintervjuer med personal, observationer och gåturer med barn. Resultatet visar att samutnyttjandet av offentliga parkmiljö ägde rum i snitt 1-2 gånger per vecka uteslutande under förmiddagarna och för de yngre barnen ännu mer sällan. Samutnyttjandet innebar en ökad arbetsbelastning för personalen i synnerhet om den offentliga miljön hade andra besökare samtidigt. Ett högt besökstryck kunde också begränsa barnens aktiviteter. De slutsatser som dras av studiens resultat är att: - Samutnyttjandet begränsade barnens möjligheter till utomhusaktivitet genom att påverka mängden utevistelse till det negativa i de två fallen. - Samutnyttjandet innebar en stressfaktor för personalen, vilket i förlängningen påverkade barnens aktivitet negativt. - Andra parkbesökare kan verka både negativt och positivt på barnens aktivitet.
AT THIS PAGE YOU CAN DOWNLOAD THE WHOLE ESSAY. (follow the link to the next page)