Brister inom planeringsarbetet enligt skogsmaskinförarna

Abstract: Till följd av den oro som fanns under 1800-talet, om att skogen skulle ta slut, började Sverige med skogsskötsel. I skogsskötseln ingår bl.a. ett skötselsystem som heter trakthyggesbruk. Metoden kom till Sverige i början av 1800-talet men slog igenom i statens skogar först runt 1950. Vid trakthyggesbruk sköts då skogen under tillväxten genom bland annat gallring och slutavverkning. Planeringen inför en avverkning är rätt omfattande och består av en rad olika delar. Placering av avlägg, uppskattning av volymen och antalet sortiment, avgränsning och planering av återväxten är några av dem. Allt detta ska sedan sammanfattas i ett traktdirektiv med information och kartor. Ett av de viktigaste stegen i planeringen är att fysiskt markera beståndets gränser med snitselband. Fältplaneringen och traktdirektivets utformning påverkar hur skonsamt arbetet kan utföras och hur man kan minimera riskerna för uppkomsten av skador. Under våren 2022 genomfördes en intervjustudie i syfte att undersöka var skogsmaskinförarna tycker det brister i planeringen, sett till fältplaneringen samt informationen i traktdirektivet. Vilka delar är bra och vilka delar anses behöva en förbättring för att öka kvaliteten på planeringsresultatet? Studien är baserad på åtta stycken intervjuer med både entreprenörer och maskinförare från Sveaskogs egna maskinlag. Av de åtta förare som intervjuades var fem stycken entreprenörer och tre stycken från det egna laget. Alla respondenterna var väldigt eniga kring vad som var bristfälligt samt vad som behövde förbättras, vad som fungerade bra och vad för misstag som ansågs vara allvarligast. Det som skilde sig var hur mycket skördar- och skotarförarna hade att säga under intervjun. Skördarförarna hade mer att säga än vad skotarförarna hade. Skotarförarna tyckte frågorna angick skördarförarna mer, då det var dessa som var först på plats och gjorde allt förarbete inför deras ankomst. Slutsatser som kan dras av studien är att majoriteten av delarna i planeringen anses fungera bra och vara tydligt utformade utan några större brister. En kritik som framkom var att översiktskartan i traktdirektivet ansågs vara otillräcklig och behöver bli större och tydligare så alla enklare kan hitta ut till trakterna. Vidare ansågs platsen för avlägg och koja ofta vara bristfälligt vald, något som kan förbättras. Förarna såg det som positivt att det har fokuserats mycket på att minska skador och brister i skogen, men att planeringen nere vid väg verkar ha glömts bort lite i förbättringsarbetet.