Gatan är död, länge leve staden : en kritisk granskning av bilstaden och en vision för en framtida bilfri innerstad för Malmö

Abstract: Den fria platsmarken, “ytan mellan husen” eller helt enkelt - gatan utgör i grova drag hälften av många västerländska städers totala yta, Sverige inkluderat. Ungefär 65% av denna yta upptas i sin tur idag av biltrafiken genom sk. blandtrafik och parkering. Inget annat redskap, ingen aktivitet eller funktion har ett lika dramatiskt ytmässigt avtryck och dominerande närvaro i stadsrummet. Att jobba med utemiljö och stadsbyggnad utan att förhålla sig till bilismen blir därför omöjligt. Konflikten om ytan i staden har åter aktualiserats, då intresset för att bo och leva ett gott liv där, ökat under senare tid. Det här arbetet avser att undersöka och belysa just den här ytkonflikten mellan bilismen å ena sidan och människorna och stadslivet å andra sidan. Med en fortsatt ökande global urbanisering blir vikten av att lösa just städernas resurs- och klimatpåverkan avgörande. Att lösa världens miljöproblem handlar i stor grad om att lösa städernas miljöproblem. Jag menar att detta problem ej löses med tilltron till självkörande bilar eller ännu mer teknologi, utan snarare genom att designa och utforma städer som i grunden underlättar och förstärker hållbara livsstilar och beteenden på ett strukturellt plan. Stor miljönytta kan göras genom att välfärdsländer visar goda exempel och vågar ta djärva beslut. Malmö är en snabbt växande kunskapsstadstad i Öresundsregionen med stor potential att bli ett inspirerande exempel på hållbar förändring för omvärlden. Som för många städer blir utmaningen för Malmö att göra upp med den bilvänliga infrastruktur som byggts under efterkrigstiden. I Malmös centrala delar är bilinnehavet 20% och endast 25% av resorna är med bil idag (2013), ändå domineras gaturummet av bilismen i de centrala delarna. I den här uppsatsen ställs frågan hur ytan istället skulle kunna omfördelas till att skapa rum och platser för människor i en levande och hållbar stad. Hur skulle Malmö kunna se ut 2050 om man satsade på att skapa levande stadsrum på bekostnad av privatbilismen? Vilka funktioner skulle kunna få plats i det offentliga rummet istället? Jag har undersökt hur en minskad stadsbilism skulle kunna leda till en mer levande gatumiljö. En stadsmiljö som också är mer tillgänglig för alla, även barn. En stor del av detta handlar om att satsa på yteffektiva kollektivtransporter som tunnelbana, spårvagn och cykel. En annan del handlar om att skapa en utemiljö som minskar behovet att förflytta sig över längre sträckor genom att placera målpunkter på nära håll. Genom en låg stadsbilism blir det möjligt att förtäta några av infartsvägarna in till staden och även göra om vissa till gröna kilar.