There is no place like home? A qualitative study of two different music studios.

Abstract: Denna uppsats behandlar hur resultatet blivit på två låtar, som spelats in i två olika studior i två olika versioner, i förhållande till teknik och arbetsprocess. Studien görs av personliga intressen då jag vill se hur min hemmastudio står sig mot en extern studio. Den digitala inspelningstekniken har idag kommit så långt att det som man spelar in i en amatörmässig hemmastudio kan låta lika bra som den bästa inspelningen som släpptsm under de senaste tjugo åren. För att få svar på min problemformulering har jag spelat in och mixat två av mina egna låtar i två olika musikstudior. Därefter görs en överblickande jämförelse av de båda musikstudior jag använt, sedan en specifik jämförelse av tekniken i respektive studio och därpå jämförs arbetsprocessen. För att få perspektiv på resultatet blivit har jag använt mig av oberoende lyssnare. Tekniken i Studio A (hemmastudio) användas nästan bara för att spela in vokala insatser, medan tekniken i Studio B (extern studio) används för att spela in mer än det vokala, till exempel trummor, gitarr och piano. I Studio A skapades Tar mitt liv (Version1) och Snus (Version2). I Studio B skapades Tar mitt liv (Version2) och Snus (Version1). Problem uppstod vid alla tillfällen förutom vid Snus (Version2). Alla de oberoende lyssnarna tyckte att Tar mitt liv (Version1) lät bäst ljudmässigt, medan fyra tyckte att version ett av Snus lät bäst och två tyckte att version två lät bäst. Jag anser att tekniken, mitt kunnande om tekniken och hur arbetsprocessen artat sig lett till hur resultatet blivit. Jag kan dock inte ge ett generellt svar på min problemformulering då jag enbartstuderat mig själv. Däremot har jag blivit rikare på ett antal erfarenheter. Vilka jag också tar med mig från denna studie.