Stadsrummet som handelsvara : en studie om privatägda offentliga rum i staden

Abstract: Min ursprungliga bild av privatägda offentliga rum var färgad av en misstro över hur offentliga dessa rum egentligen är. Den privata aktören vill få avkastning från de investeringar som den har gjort och har inget intresse av att skapa bra stadsmiljöer för alla stadens invånare på samma sätt som kommunen. I litteraturstudien undersöks olika metoder för att mäta offentlighet. Även hur de privatägda rummen skiljer sig ifrån de allmänt ägda offentliga rummen undersöks. En av de främsta skillnaderna ligger i de extra lager av kontroll som den privata ägaren kan addera. Dessa består av regler över platsens användande och bevakning, vilket den privata aktören har mer resurser för än en kommun att upprätthålla. För att angripa problemet föreföll en undersökning av platsers offentlighet vara en metod, och detta resulterade i en fallstudie. Att jämföra privatägda offentliga platser med allmänt ägda offentliga platser genom att mäta offentlighet var tänkt att kunna ge ett objektivt svar på ifall det privata ägandet påverkar en plats offentlighet eller inte. Att svara på frågan visade sig dock vara mer komplext än så. De trender i samhället som ligger bakom det växande antalet privatägda offentliga platser har också verkat på andra sätt samtidigt. Många argumenterar för att en privatisering av offentliga rum har skett i stort, och syftar då inte till platsens ägandeskap utan till hur platsen upplevs som privat eller allmän. Detta kan ta sig utryck i hur platsen är utformad eller mot vem den riktar sig. Detta komplicerar förutsättningarna för en jämförelse av platsers offentlighet, och den saken problematiseras och diskuteras i uppsatsen.