Is Proportionality Dependent on Legal Certainty?

Abstract: Varje medlemsstat har förbehållit sig rätten att lagstifta inom rättsområdet direkt beskattning. Det medför att medlemsstaterna är skatterättsligt suveräna och att gemensamma EU-beslut kan fattas inom detta rättsområde, under särskilda omständigheter. Trots detta har EU-domstolen sedan ca 30 år tillbaka, avkunnat domar som berör frågor huruvida regler inom den direkta beskattningens område är förenliga med den fria rörligheten. Möjligheten för EU-domstolen att fördöma en medlemsstats lagstiftning inom andra rättsområden har dock funnits betydligt längre. Vid en prövning av huruvida en medlemsstats nationella lagstiftning är förenlig med den fria rörligheten använder sig EU-domstolen av en fler-stegs-metod. Den sista prövningen, som kan sägas ingå i rättfärdigandeprövningen, innefattar en proportionalitetsprövning. Det är själva proportionalitetsprövningen som är föremål för behandling i detta examensarbete. Proportionalitetsprincipen uttrycks ofta av EU-domstolen genom följande referens: Lagstiftningen ska inte gå utöver vad som krävs för att uppnå dess syfte. Denna kärna har tidvis kompletterats med ytterligare krav eller kriterier av processuell eller administrativ karaktär. Dessa krav har sporadiskt dykt upp i proportionalitetsprövningen, och så har även skett i mål rörande lagstiftning som tillhör den direkta beskattningens område. I målen SIAT och ITELCAR uppmärksammade EU-domstolen att de ifrågasatta reglerna innehöll begrepp som inte hade någon uttalad definition inom respektive stats lagstiftning och praxis. EU- domstolen konstaterade att då reglerna inte uppfyllde principen om rättssäkerhet så kunde de inte anses vara proportionerliga och således kunde reglerna inte rättfärdigas. Utgör rättssäkerhetsprincipen således ett krav inom ramen för proportionalitetsprövningen? Vid prövning av regler inom andra rättsområden har EU-domstolen sporadiskt lyft fram principen om rättssäkerhet som krav inom ramen för proportionalitetsprincipen. Kriteriet har främst använts i mål där den nationella lagstiftningen bygger på begrepp och definitioner som inte är tydliga eller där den nationella lagstiftningen har uppställt ett krav på beslut innan vissa handlingar har kunnat vidtas. Exempelvis kan Laval- målet som berör den svenska arbetsrätten nämnas tillsammans med golden shares- målet samt Church of Scientology-målet som båda berörde franska regler om auktorisering i förtid av vissa investeringar. SIAT- respektive ITELCAR-målet indikerar att denna utveckling har nått regler som tillhör den direkta beskattningens område. Frågorna som bör ställas är kanske om proportionalitetsprövningen bör konstrueras på detta sätt. Är det eftersträvansvärt att utöka kraven inom ramen för själva proportionalitetsprincipen? Finns det utrymme för principen om rättssäkerhet och vilka effekter får en sådan konstruktion? Oavsett bör det framhållas att principen om rättsäkerhet, med stor sannolikhet, kommer att utgöra ett krav inom ramen för proportionalitetsprövningen i framtiden.