Är det lönsamt att bygga för morgondagens nötköttsproduktion?

Abstract: Sveriges självförsörjandegrad på nötkött har minskat kraftigt de 10 senaste åren. Därför ville jag se om det fanns någon lönsamhet med att bygga nya byggnader och behålla tjurkalvar till slakt istället för att sälja dem till vidareuppfödning. Arbetet baserades på en gård som idag har dikoproduktion med rekryteringskvigor och där tjurkalvarna säljs vid avvänjning till vidareuppfödning. Syftet var att öka kunskaperna om nötköttsproduktion och dess inhysningssystem. I arbetet har två typer av byggnader behandlats, en som jag ritat själv och den andra är ett förslag från Hammars Verkstad AB. Den hallen jag ritade skickades till Ydre Grinden för ett kostnadsförslag. I Hammars modell bifogades ett kostnadsförslag. De två kostnadsförslagen sattes in i produktionskalkyler för att se hur de stod sig mot varandra. Eftersom rasen på gården är Hereford var kalkylerna framräknade med en hög andel grovfoder och en lite mindre del kraftfoder. I kalkylerna jämfördes dessutom olika typer av bidrag och en variant där bidrag helt saknades. Kostnaden för hallen jag själv ritat var nästan tre gånger så hög som Hammars modell och det gav tydligt utslag i kalkylerna. Det jag kom fram till var att en ny byggnad inte bärs av ren slaktproduktion av tjurar. 2009 ska dessutom resterande delen av handjursbidraget försvinna vilket innebär att det blir ännu tuffare. När det ska byggas nytt är det viktigt att bygga billigt men det ska ändå fungera ur säkerhetssynpunkt både för djuren och skötare. Båda förslagen på byggnad är enkla varianter men den hallen som jag själv ritat har den fördelen att den är användbar till annat om driften ändras. Slutligen ges en tankenöt "ska vi producera nötkött i Sverige"?