Kinematisk rörelseanalys av hästar som utför piaff, passage och ökad trav : en jämförelse mellan objektiv mätning och subjektiv bedömning

Abstract: Hästens roll i samhället har förändrats genom tiderna. Förr användes hästen mest som dragkraft och som krigshäst. Idag används hästen främst som sport- och tävlingsdjur. Att avla fram och utveckla en häst till prestationshäst tar lång tid och är kostsamt och det är därför en fördel att kunna selektera hästar redan i tidig ålder. Kinematisk rörelseanalys har stor potential vid selektion av prestationshästar. Syftet med studien var att jämföra stegduration, steglängd, hastighet, frambenssymmetri, bakbenssymmetri och diagonalsymmetri hos hästar i piaff, passage och ökad trav. Resultaten för de fyra hästarna jämfördes därefter med en subjektiv bedömning av rörelserna för att jämföra hur de båda metoderna uppfattade symmetri respektive asymmetri i hästens rörelser. Fyra Grand Prix hästar studerades. Ett rörelseanalyssystem baserat på både accelerometrar och gyroskopsensorer registrerade data. Även hästarnas stegfrekvens beräknades. Resultaten jämfördes sedan med en subjektiv bedömning (utförd av tre kvalificerade bedömare) av hästarnas rörelser. Asymmetrimått framställdes för tidsskillnader mellan de olika benen, steglängd, stegduration och skenbensvinkel. Statiska jämförelser gjordes med parade t-test. Studien visade signifikant skillnad (p<0,05) i stegduration mellan piaff och ökad trav där piaff hade signifikant längre stegduration än ökad trav. Mellan passage och ökad trav fanns även här en signifikant längre stegduration i piaff än i passage. En signifikant kortare steglängd i piaff uppmättes i jämförelse med både passage och ökad trav och passage hade även signifikant kortare steglängd i jämförelse med ökad trav. En signifikant skillnad i bakbenssymmetri mellan piaff och ökad trav kunde även ses där hästarna rört sig mer symmetriskt med bakbenen i ökad trav än i piaff. Genomsnittssteglängden i piaff i denna studie uppmättes till 0,37 m vilket var något längre i jämförelse med tidigare studiers resultat. I passage blev den uppmätta steglängden kortare (1,67 m) i jämförelse med tidigare studier. I ökad trav blev även här resultatet också kortare med 3,25 m. Stegduration skiljde sig inte märkbart från tidigare studier förutom i ökad trav där medelstegdurationen uppmättes till 0,89 s vilket är något långsammare i jämförelse med tidigare studier. Resultaten av den subjektiva bedömningen tyder på att det mänskliga ögat har mer begränsade möjligheter att se små snabba variationer i hästens rörelser. Många kommentarer stämde väl överens med hur det kinematiska systemet utvärderade rörelsen men ibland tycks det mänskliga ögat ha uppfattat avvikande asymmetrier som det kinematiska systemet inte kunde bekräfta.