Morbiditet och mortalitet hos katter som screenats friska avseende felin kardiomyopati

Abstract: Felin kardiomyopati är den vanligaste förekommande hjärtpatologin hos katt och är även den främsta orsaken till kardiovaskulär mortalitet. Flera former av kardiomyopati förekommer, men hypertrofisk kardiomyopati (HCM) och restriktiv kardiomyopati (RCM) har visats vara de mest frekvent förekommande. Då ärftlighet för HCM påvisades hos maine coon-katter, initierade en svensk rasklubb tillsammans med PawPeds ett screeningprogram mot HCM hos katt år 2004. Vid screeningen hjärtauskulteras och hjärtultraljudas katten, varefter katten klassificeras som ”frisk”, ”gränsfall (equivocal)” avseende kardiomyopati eller som affekterad med HCM (graderad mild-måttlig-kraftig), RCM, eller med ”annan diagnos”. Djurägaren rekommenderas sedan uppföljande hjärtscreeningar oavsett resultat. Ingen uppföljande studie avseende morbiditet och mortalitet finns publicerad i dagsläget rörande de screenade katterna. Studiens syfte var att studera morbiditet och mortalitet hos nordiska katter som klassificerats som ”friska”, ”gränsfall” avseende felin kardiomyopati eller med ”annan diagnos” i PawPeds hälsoprogram. Studien var retrospektiv och inkluderade katter som screenats under perioden 1 januari 2004 till 31 december 2015 i Norden. Enkäter skickades ut till djurägare för totalt 11 123 katter, och 1342 svar erhölls. Svarsfrekvensen för enkäten var cirka 10 % för den totala populationen screenade katter i PawPeds hälsoprogram under studieperioden och 11 % för utskickade enkäter. I den aktuella studien inkluderades totalt 1071 katter, varav 1011 var klassificerade som ”friska”, 48 katter som ”gränsfall” och tolv katter med ”annan diagnos”. Studiens resultat visar att även katter klassificerade ”friska”, ”gränsfall” eller med ”annan diagnos” vid avelsscreening riskerar att utveckla och avlida till följd av kardiomyopati. Andelen katter som utvecklade kardiomyopati efter screening i den studerade populationen var 3,6 % för katter klassificerade som ”friska”, 18,8 % för katter klassificerade som ”gränsfall”, och 8,3 % för katter klassificerade med ”annan diagnos”. Av katterna klassificerade som ”friska” som senare utvecklade hjärtsjukdom var 65,9 % endast screenade vid ett tillfälle, motsvarande siffra för katter klassificerade som ”gränsfall” var 44,4 %. För både friscreenade och gränsfallskatter visades värdet av att screena katterna vid upprepade tillfällen, då medianåldern vid utveckling av kardiomyopati var 4,5 respektive 3,0 år. Hankatter fanns vara predisponerade för utveckling av kardiomyopati. Beträffande morbiditet var tand- och ledsjukdomar de två främsta rapporterade sjukdomskategorierna hos katter klassificerade ”friska” eller ”gränsfall”. Majoriteten (87 %) av de friscreenade katterna som utvecklade hjärtsjukdom rapporterades avlida till följd av sin hjärtsjukdom. De fem vanligaste dödsorsakerna för katter klassificerade som ”friska” var njursjukdom (17 %), tumörsjukdom (16 %), infektionssjukdom (12 %), hjärtsjukdom (10 %) och trauma/olycka (5 %). För katter klassificerade ”gränsfall” var njursjukdom (15 %) och ledsjukdom (15 %) de vanligaste dödsorsakerna. Inga tydliga samband mellan klassificeringen ”annan diagnos” och morbiditet eller mortalitet kunde ses i studien. Studiens huvudfynd var att katter ur samtliga screeninggrupper utvecklade kardiomyopati med en medianålder ≥3 år. Resultatet stärker dagens rekommendation om uppföljande screeningtillfällen för att identifiera de katter med en sen utveckling av kardiomyopati.