Mätning av ledvinklar på hund : digital goniometer kontra traditionell manuell goniometer

Abstract: En fullvärdig ledrörelse är en förutsättning för optimal rörelse och normal daglig aktivitet, inskränkt rörelse i en led kan vara ett tecken på smärta eller sjukdom. Undersökning av leders rörelseomfång är till god hjälp vid bedömning av leders hälsa samt vid utformning och utvärdering av behandlingsplaner. Goniometri för att mäta rörelseomfång har länge använts som ett alternativ till radiografi, som idag ses som Gold Standard, för att undvika att utsätta patient och personal för strålning. Användningen av en manuell goniometer för att mäta ledrörelse på hund kan innebära extra svårigheter om individen inte är samarbetsvillig då den kräver användningen av båda händerna. Den manuella goniometern är även tidskrävande vid avläsning och särskilt vid upprepade mätningar. För att kringgå detta har en ny typ av digital goniometer utvecklats som ska underlätta mätning genom digital avläsning samt enhandsfattning. Syftet med studien var att undersöka och jämföra användarvänligheten samt om det finns skillnad i mätvärden mellan en ny typ av digital goniometer och en traditionell manuell goniometer. Arbetet ville även utröna om det finns skillnader mellan den digitala goniometerns mätvärden och radiografi. Om den digitala goniometern visar sig reliabel och användarvänlig skulle den kunna ersätta den manuella goniometern och samtidigt användas som ett objektivt och mer praktiskt genomförbart alternativ till radiografi där det är önskvärt att minimera strålning för patient eller personal. Studien var uppdelad i tre delar: en jämförande mätundersökning där en testgrupp utförde mätningar med den digitala goniometern och en manuell goniometer; en enkätundersökning där testgruppen fick svara på frågor om de två goniometrarna samt en jämförande mätning med den digitala goniometern på knäled hos hund och på en röntgenbild av knäleden i samma position. Resultatet visade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan de två goniometrarnas mätvärden för någon av de uppmätta lederna i någon ledrörelse. Det var inte någon signifikant skillnad i testgruppens bedömning av de två goniometrarnas användarvänlighet med undantaget att respondenterna kände sig signifikant mer trygga med att använda den manuella goniometern (p = 0,013). Mätningarna med den digitala goniometern gav ett medelvärde som var 11˚ större vid mätning på röntgenbilden jämfört med mätning direkt på knäleden.