Halmsilage : kan ensilerad halmstubb med vallinsådd fungera som foder till dikor?

Abstract: Med ett ökat intresse för dikoproduktion och fler lantbrukare som ställer om till diko-produktion, så bör det finnas ett ökat intresse för att kunna styra sina fodergivor på ett så optimalt sätt som möjligt under produktionsåret. Tidigare undersökningar visar att det kan vara svårt att skörda ett grovfoder med tillräckligt lågt näringsinnehåll för att dikor inte ska överutfodras. Ett sätt att utfodra sina dikor under lågdräktigheten är att skörda ett grovfoder med mycket fibrer som gör att korna blir mätta och fodret stannar längre i deras magar, men att det ändå innehåller tillräckligt med näring för att täcka deras behov. Det som har undersökts i denna studie är om ett halmsilage (ensilerad höstvetestubb med en insådd vall som bottengröda) innehåller tillräckligt med näring för att tillgodose en lågdräktig dikos behov. Halmsilaget består av en hög höstvetestubb (ca 30 cm hög) tillsammans med två olika vallinsådder som är etablerade som bottengrödor i höstvetet. Vallblandningar som användes i studien var lusern i ”renbestånd” och en vallblandning med baljväxter tillsammans med olika gräs. Vallblandningarna etablerades antingen på hösten eller på våren i höstvetet, som en bottengröda. Sent på hösten i oktober, långt efter tröskningen av höstvetet, skördades den höga stubben med de olika vallblandningarna som ett grovfoder. De fyra olika grovfoder-varianterna som erhölls i studien ensilerades och skickades efter några månader på analys hos Eurofins för att bestämma näringsinnehåll och foderkvalitet. En diko på 600-700 kilo behöver i genomsnitt cirka 65 MJ omsättbar energi och 320 gram smältbart råprotein per dag för enbart underhåll. Denna studie visar att halmsilagen innehöll från 5,5 till 7,2 MJ och 40 till 54 gram smältbart råprotein per kilo ts beroende på vilken vallblandning som ingick i ensilaget. En diko äter ungefär 10 kg ts per dag, vilket ger 55-72 MJ och 400-540 gram smältbart råprotein, med de fyra olika halmsilagen som ingått i studien. Slutsatsen av denna studie är att om en diko under sin lågdräktighet äter cirka 10 kg ts per dag av halmsilaget bestående av höstvetestubb samensilerat med den höstinsådda vallblandningen Pavo eko 23, så är det tillräckligt för att tillgodose kons näringsbehov. Det var detta halm-silage som visade högst näringsinnehåll och som lämpade sig bäst som foder av de fyra varianterna vi testade. Även ett halmsilage bestående av lusern eller den vårinsådda vallblandningen kan fungera som enda fodermedel till dikor under sin lågdräktighet, om kon är vid gott hull eller fet.