Harvning som beteshygienisk åtgärd : ett komplement till avmaskning för att minska mängden infektiösa cyathostominaelarver på bete?

Abstract: Små blodmaskar (Cyathostominae) är hästens vanligaste endoparasiter med en prevalens upp till 100 %. Parasiterna orsakar sällan sjukdom, men kan leda till allvarliga hälsoproblem hos framförallt unga hästar. De små blodmaskarna har en direkt livscykel och hästarna smittas via bete när de får i sig larvstadium 3 (L3). Dessa L3 har visat sig kunna övervintra till nästa betessäsong med träckhögar som reservoarer i nordiska klimat. Idag finns resistens mot samtliga avmaskningsmedel (makrocykliska laktoner, tetrahydropyromidiner samt bensimidazoler) påvisad hos små blodmaskar, och det pågår för närvarande inget framtagande av nya avmaskningsmedel. Resistenta parasiter anses utgöra ett stort hot mot hästhälsan, och för att bromsa utvecklingen av resistens har bland annat riktad selektiv avmaskning implementerats. För att minska behovet av avmaskningsmedel har även forskningen på senare tid riktats in mot beteshygieniska åtgärder som minskar antalet frilevande parasitstadier på bete, som komplement till avmaskning. Mockning av hagar är ett exempel på sådan åtgärd som visats fungera väl. Syftet med detta arbete var att ta reda på om harvning av betesmark påverkar antalet infektiösa parasitlarver, för att utvärdera om det är en bra beteshygienisk åtgärd. Studien utfördes under naturliga väderförhållanden på en vall som ej tidigare betats av hästar. Vallen delades upp i två hagar som infekterades i maj med träckhögar innehållande ägg från små blodmaskar från naturligt infekterade hästar. Den ena hagen harvades i slutet av juni, medan den andra hagen användes som kontroll. Gräsprover samlades från de båda hagarna varannan vecka under 5 månaders tid och analyserades sedan för att beräkna antalet infektiösa L3-larver per kilogram torrsubstans gräs i respektive hage. Väderdata i form av mängd nederbörd och temperatur inhämtades också för studieperioden. Resultatet av studien visar att antalet infektiösa larver är högre i gräsprover från den harvade hagen än i kontrollhagen under de första 2,5 månaderna efter harvning. Ett skifte skedde under den andra halvan av studien där tendens till minskat antal larver i den harvade hagen sågs. Under hela studieperioden påvisades infektiösa larver i båda hagarna, och det högsta antalet larver påvisades i samband med kraftig nederbörd. Slutsatsen som dras utifrån studien är att harvning ökar antalet infektiösa cyathostominae-larver i gräset under de närmsta 2,5 månaderna efter harvning. Detta antas bero på att harvning sprider ut larverna i gräset i större utsträckning än de annars naturligt migrerar från träckhögarna. Tendensen till minskning av larver i den harvade hagen i andra halvan av studien talar för att larverna på sikt överlever sämre utan träckhögarna, men skulle behöva undersökas under en längre studieperiod. Resultatet tyder även på att fukt är en viktig faktor för larvernas migration, och att antalet infektiösa larver i gräset ökar i samband med nederbörd, vilket överensstämmer med tidigare forskning. Utifrån resultatet av denna studie rekommenderas att man bör undvika att släppa ut hästar i en hage som nyligen harvats. Harvning kan däremot ha andra positiva effekter för betet, som ökad tillväxt, varför harvning inte nödvändigtvis ska förkastas helt. Vidare studier bör framförallt inrikta sig på hur harvning påverkar larvernas förmåga att övervintra, för att kunna dra slutsatser om harvning ska undvikas helt eller med fördel kan göras efter avslutad betessäsong.