Mossor som marktäckare i offentliga miljöer

Abstract: Vad har mossa för möjligheter som marktäckare i offentliga utemiljöer? Det är frågan som detta examensarbete genom en litteraturstudie försöker finna svaret på. Mossor har under århundraden varit en uppskattad marktäckare i Japan, landet där det medvetna användandet av mossor i trädgårdssammanhang har sitt ursprung. En stor del kunskap och inspiration i studien är därför hämtad därifrån. Arbetet innehåller en mindre klimatjämförelse mellan Sverige och andra platser där mossanläggningar finns.Mossor saknar egentliga rötter och har därför sitt vatten- och näringsupptag direkt genom blad och stammar. Detta gör att deras behov av fukt, både i luft och i mark, är oerhört centralt. Ytterligare behov som bör uppfyllas för att en mossanläggning skall lyckas är tillgång på skugga samt rätt markförutsättningar. De flesta av de mossor som finns i Sverige växer i sura miljöer, men undantag finns. Arternas specifika ståndortskrav är viktiga att beakta när en ny anläggning skall iordningställas.De viktigaste skötselmomenten i en mossanläggning är bevattning, ogräsrensning samt borttagning av löv, barr och skräp. Bevattningen kan lösas med automatiska bevattningssystem. Ogräsrensning behöver utföras mycket frekvent under etableringstiden, men därefter kan det räcka med två gånger per säsong. Borttagning av löv och skräp kan ske genom räfsning eller med hjälp av lövblås om det är mycket. Vid användning av lövblås är det viktigt att inte ha för högt tryck på luften så inte mossan också blåses bort. Om mosstuvor växer sig alltför stora kan de klippas ner.Mossor bör jämställas med marktäckande perenner då de är känsliga för slitage. De bör helst inte beträdas och markerade gångar eller mindre staket runt planteringarna kan vara till hjälp på platser där mycket människor passerar. När en mossmatta är etablerad kan den tillåtas torka upp och bli brun om brist på vatten inträffar. Det är extra viktigt att den inte beträds i torkat stadium eftersom att torr mossa är ännu skörare än mossa i normalt tillstånd. När mossan sedan vattnas blir den grön och frodig på nytt.Mossor kan delas in efter sitt växtsätt i mattbildande, pleurokarpa mossor och tuvbildande, akrokarpa mossor. De mattbildande mossorna är att föredra som marktäckare då de fyller ut en yta betydligt snabbare. De tuvbildande mossorna kan dock vara ett fint komplement till de mattbildande och skapa variation i en mossanläggning. Kortare fördjupningar görs i följande arter: Brachythecium rutabulum, Leucobryum glaucum, Pleurozium schreberi, Polytrichum commune och Rhytidiadelphus squarrosus.Mossanläggningar i offentliga miljöer borde definitivt vara möjliga, men kräver viss kunskap av dem som skall sköta dem. Woodland torde vara de mest lämpande miljöerna för svenska anläggningar. Det är troligt att parker i privat regi och kyrkogårdar kan ha större möjligheter att skapa och sköta mossplanteringar än kommuner. Mer naturlika, skötselextensiva anläggningar skulle dock kunna ha en framtid även hos de sistnämnda.Mossor trivs på skuggiga, fuktiga platser och är ett vintergrönt, trevligt alternativ till vanliga marktäckare.