Uppvak efter allmän anestesi på häst- bör man assistera eller inte?

Abstract: Mortaliteten hos häst efter allmän anestesi är avsevärt mycket högre än för smådjur och människor. Detta gäller även om man räknar bort patienter med systemisk påverkan, till exempel kolik. En anledning till den höga mortaliteten kan vara deras instinkt till flykt vilket gör att de kommer försöka resa sig tidigt under uppvaket när deras kognitiva och fysiska förmågor fortfarande är påverkad av anestesin. Detta leder bland annat till ataxi och muskelsvaghet och kan göra att uppvaken kan bli våldsamma där hästen kastar sig omkring okontrollerat. De vanligaste dödsorsakerna i samband med uppvak är framförallt frakturer och myopatier. Flera metoder har utformats för att assistera uppvaken och på så vis minska risken för komplikationer, men dessa metoder används inte i så stor utsträckning på många kliniker. Syftet med den här litteraturstudien var därför att undersöka om man borde använda assisterade uppvak som rutin för att minska mortaliteten på häst efter allmän anestesi. De metoder som har undersökts är fysiskt nerhållande av hästen, assistans med rep, på en uppblåsbar kudde och uppvak i hängmatta samt i pool. Eftersom många studier är begränsade på grund av litet antal deltagande hästar krävs det mer studier inom området för att kunna få tydligare bevis på om assisterade uppvak minskar mortaliteten jämfört med konventionellt uppvak i vadderad box. Alla assisterade uppvak är också förknippade med risker och innebär ofta högre kostnader, underhåll och mer personal än konventionellt uppvak. Det finns flera faktorer som påverkar hur kvaliteten på uppvaken kommer att bli, både sådana som personalen kan påverka såsom val av anestesimedel, men även sådana som de inte kan påverka. Dessa faktorer innefattar bland annat hästen ålder, hälsostatus och temperament, typ av operation där framförallt frakturoperationer är en risk, operationslängd och tid på dygnet då operationen utförs. Även personalens utbildning och erfarenhet av assisterade uppvak påverkar hur säkert assistansen kan utföras. Slutsatsen av litteraturstudien är att man för varje enskild patient ska göra ett riskbaserat val som är individuellt anpassat om hur uppvaket ska se ut. För majoriteten av friska hästar med okomplicerad anestesi och operation är det inga problem med oassisterade uppvak, medan riskfaktorer kan göra att hästen kan behöva någon form av assistans och de ska därför beaktas i analysen.