Motionslöpning i en tät och funktionsblandad stad : exemplifierat av Nyhamnen i Malmö

Abstract: Detta examensarbete skrivs inom ramarna för Landskapsarkitekt- programmet vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp med syfte att bidra med ökad kunskap kring löparens behov och rumsliga preferenser i det urbana landskapet, samt att undersöka vilka strukturer som verkar stödjande för motionslöpning och hur dessa kan skapas i en tät och funktionsblandad stadsstruktur. Genom en inledande litteraturöversikt undersöks teoretiskt hur motionslöpning kan främjas i en tät och funktionsblandad stad.Litteraturöversikten resulterar i slutsatser kring den urbana löparens behov och rumsliga preferenser i det urbana landskapet. För att komplettera litteraturöversikten genomförs referensrundor av urbana motionsspår. Tre referensrundor i Malmö och en i Köpenhamn analyseras utifrån litteraturöversiktens slutsatser. Analysresultatet av referensrundorna sammanställs med slutsatser från litteraturöversikten, vilket leder till arkitektoniska verktyg för hur motionslöpning kan främjas i det urbana landskapet. Genom en fallstudie av Nyhamnen tillämpas de arkitektoniska verktygen och representeras genom diagram, planer och principsektioner, vilket kan ses som ett konceptuellt gestaltningsförslag. Studien visar att löparnas behov och rumsliga preferenser är personliga och grundar sig i individens bakomliggande motivationsmönster. Ändå tycks rytm, rofylldhet, flexibilitet, synlighet och trygghet vara grundläggande gemensamma behov vid motionslöpning i det urbana landskapet. För att tillgodose dessa är stadens gröna miljöer, samt att dessa är av en viss storlek och finns inom nära avstånd från bostaden bland de viktigaste stödjande strukturerna. Även stråk och kopplingar till och mellan dessa miljöer, samt uppmärkta motionsspår utgör betydelsefulla stödjande strukturer för motionslöpning. Eftersom den typiska löprundan startar från ytterdörren rör sig löparen i ett större landskap än endast stadens gröna miljöer och anlagda strukturer för löpning. För att främja motionslöpning krävs således att stödjande strukturer för löpning behandlas i ett vidare stadslandskap. Kopplat till samtida stadsbyggnadsideal kan stödjande strukturer för motionslöpning urskiljas inom dagens trafikplanering där fotgängare, cyklister och kollektivtrafik prioriteras framför personbilen, samt genom satsningar på attraktiva och grönskande gaturum och stråk för rörelse och vistelse. Den täta och funktionsblandade stadsstrukturen som förespråkas inom samtida stadsutveckling tenderar dock att leda till att parker och grönytor i städerna blir mindre och färre då bebyggelsetryck och yteffektiv markanvändning ställs mot invånarnas behov av offentliga platser och rum för umgänge, rekreation och fysisk aktivitet. Särskilt för en oerfaren löpare kan detta innebära en begränsning för löpning i stadens struktur. En utmaning i samband med förtätning och funktionsblandning är således att säkerställa tillräckligt många och stora parker med närhet från bostaden för alla stadens invånare. För att kunna göra det krävs att tröskelvärden vad gäller distans till, antal och storlek på stödjande strukturer för löpning identifieras. Vidare krävs en tydlig ansvarsfördelning inom den kommunala organisationen för att satsningar på motionslöpning ska ges de resurser och den budget som behövs. Först då kan stödjande struktur för motionslöpning bidra med synergieffekter som är värdefulla för stadslivet i stort, så som att synliggöra motionslöpning som en del av stadens liv, vilket kan inspirera och motivera andra att delta. I förlängningen kan det bidra till ökad trygghet, vardagsmotion och interaktion mellan människor i stadens offentliga rum, vilket går i linje med målsättningar för en tät och funktionsblandad stad.