Luftvägsinfektion hos kalv : en utvärdering av kriterier för insättande av behandling samt behandlingseffekt vid luftvägsinfektion hos kalv

Abstract: Luftvägsinfektion är ett vanligt förekommande problem hos kalvar. Sjukdomen drabbar kalvar i alla åldrar och kan på sikt leda till nedsatt tillväxt och bestående förändringar i lungorna. Behandling mot luftvägsinfektion bör enligt Läkemedelsverkets rekommendationer sättas in vid påvisande av feber, nedsatt allmäntillstånd och dyspné. Förstahandsvalet är penicillin och behovet av NSAID och annan understödjande behandling bör utvärderas i varje enskilt fall. Man har sett att tidigt insatt antibiotikabehandling är associerat med begränsad utveckling av konsolidering i lungorna samt minskad risk för ombehandling. Därför är det av intresse att fånga upp och behandla luftvägsinfektion hos kalv så tidigt som möjligt. Det finns flera standardiserade poängsystem för att diagnosticera luftvägsinfektion hos kalv där kliniska parametrar bedöms och poängsätts. Poängen summeras och kalvar med en poängsumma över ett förutbestämt gränsvärde klassificeras som positiva för klinisk luftvägsinfektion. En annan metod för diagnosticering är ultraljud av lungorna. Med ultraljud kan förändringar som konsolidering, atelektas, vätska i och kring lungorna samt lungbölder upptäckas. Ultraljudsundersökning möjliggör upptäckt av subklinisk sjukdom dagar till veckor innan kliniska tecken ses. Målet med studien var att utvärdera kriterierna för insättande av behandling samt behandlingseffekt vid luftvägsinfektion hos kalv. Studien utfördes på 61 kalvar i en besättning som köper in kalvar via mellangårdsavtal. Alla kalvar bedömdes kliniskt och med ultraljud av lungorna vid tio tillfällen från cirka tre till fem veckors ålder. Kalvarna följdes sedan upp med klinisk bedömning och ultraljudsundersökning i samband med avvänjning vid cirka åtta veckors ålder. I försöksgruppen behandlades kalvar vid påvisande av konsolidering av lungvävnad ≥2 cm. I kontrollgruppen sattes behandling in av djurägaren enligt gårdens ViLA-instruktioner, alltså vid påvisande av feber, nedsatt allmäntillstånd och andningssvårighet. Tillväxt, ultraljuds- och kliniska bedömningar samt utveckling av ultraljudsförändringar över tid jämfördes mellan de två grupperna. Under studien insjuknade 16 kalvar i klinisk luftvägsinfektion och 2 kalvar i subklinisk luftvägsinfektion. Totalt behandlades 4 kalvar inom ett dygn efter påvisande av lungförändringar ≥2 cm och 3 kalvar behandlades av djurägaren enligt gårdens ViLA-instruktioner. Elva kalvar med luftvägsinfektion fick inte behandling då de inte diagnosticerades av djurägaren enligt ViLA-instruktionerna. Studien påvisade ingen skillnad i behandlingseffekt hos kalvar som behandlades enligt ViLAinstruktionerna jämfört med kalvar som behandlades inom ett dygn efter ultraljudsfynd ≥2 cm. Ingen statistiskt signifikant skillnad i tillväxt mellan kontroll- och försöksgrupp eller mellan kalvarna som behandlades inom ett dygn och kalvarna som behandlades av djurägaren kunde påvisas. Studien har stött på utmaningar i form av confounders och ett lågt antal behandlade kalvar, vilket gör det svårt att dra säkra slutsatser. Detta är något man bör ha i åtanke vid framtida studier inom ämnet.