Vi ska inte träna på att stå ut : en pilotstudie av fyra hästars beteende och hjärtfrekvens under olika former av hästunderstödda insatser

Abstract: Att hästar har hjälp människor att må bättre har länge varit känt. Under de senaste årtiondena har hästar mer och mer börjat användas som ett hjälpmedel i terapi. I och med den ökade användningen av hästarna och den hela tiden utvecklande synen på välfärd, uppkommer frågor kring hästens välfärd i dessa terapisammanhang. Hästar kan påverkas negativt av stressade och nervösa personer. På grund av detta har terapihästar utpekats att vara större i större risk att utsättas för bristande välfärd. Syftet med denna studie var att undersöka hur hästarna i terapisammanhanget på Humlamaden upplevde sin situation emotionellt. De olika momenten som undersöktes var ”Avslappning på hästrygg”, ”Mindful ridning” och ”Tuggande i box”. För att uppnå syftet undersöktes beteende och hjärtfrekvens på gårdens fyra terapihästar under de olika terapimomenten. Hästarna fungerade som sina egna kontroller och terapisituationer jämfördes med antingen att hästarna fick vara själva eller ridna av vana ryttare. Hjärtfrekvensen mättes innan, under och efter de olika momenten och observation för beteende gjordes under tiden för terapi och under kontrollmomenten. Resultaten är ett medelvärde av hjärtfrekvens och utförda beteenden. Ingen signifikans gick att räkna ut av resultatet på grund av för lite data. Utförda beteenden skilde sig inte åt under ”Avslappning på hästrygg” och ”Tuggade i box” jämfört med dess kontroll. Under ”Mindful ridning” utfördes svischande av svans och öron bak mer ofta under terapiridning. Ingen hjärtfrekvensökning som indikerar psykologisk stress kunde ses under ”Avslappning på hästrygg” eller ”Mindful ridning”. Dock sågs en höjning av hjärtfrekvens hos ponnyerna i slutet av momentet ”Tuggande i box”. Det är för studien oklart vad denna höjning beror på. Vidare studier angående hästarnas beteende under terapiridningen och höjningen av ponnyernas hjärtfrekvenshöjning i ”Tuggande i box” är av intresse för att kunna dra korrekta slutsatser. I övrigt finns inget som i studien som tyder på att hästarna skulle uppleva terapin stressande. Det finns heller inget som tyder på att hästarna istället upplever den positiv. Förhoppningen är att denna pilotstudie kan ge en inblick i situationen för dessa hästar och vara vägledande för vidare forskning.