Mandatory Prosecution Policies in Cases of Domestic Violence - A State Obligation under International Human Rights Law?

Abstract: Uppsatsen behandlar skyldigheter under det internationella regelverket för de mänskliga rättigheterna i området våld i hemmet, med inriktning på vilken utsträckning stater anses ha en skyldighet att införa obligatoriska åtalsregler (närmast jämställt med allmänt åtal) för våld i hemmet. Med våld i hemmet avses mäns våld mot kvinnor i nära relationer och uppsatsen genomsyras av ett strukturellt perspektiv där våldet ses som ett jämställdhetsproblem, vilket även anger tonen för analysen. Uppsatsens utgångspunkt är en kritisk analys av obligatoriska åtalsregler där kvinnors verkligheter får stå i centrum. För detta ändamål presenteras en debatt över för- och nackdelarna med obligatoriska åtalsregler som har sitt ursprung i Amerikas Förenta Stater. Det konstateras att det finns en konflikt mellan löftena om skydd och våldsutsatta kvinnors säkerhet och önskan om att bevara kvinnors självbestämmanderätt och främjandet av kvinnors frigörelse. Vidare anses den amerikanska erfarenheten uppvisa begränsningar som ett närmande, som till övervägande del är kopplat till rättsväsendet, kan ha då dess förmåga att angripa de grundläggande orsakerna till våldet anses ovisst. I uppsatsen diskuteras våld i hemmet som en fråga om kvinnors mänskliga rättigheter genom att fokusera på två betraktelsesätt: (1) ’könsrelaterat våld är diskriminering’ under Förenta Nationernas regelverk, och (2) som kränkningar av specifika rättigheter under de regionala regelverken för de mänskliga rättigheterna. Uppsatsen konstaterar att skyldigheten att iaktta due diligence (vederbörlig arbetsamhet) för att förhindra och skydda kvinnor från våld, utreda och bestraffa våld mot kvinnor samt ge offer upprättelse, utgör den huvudsakliga metoden för att diskutera skyldigheter under båda betraktelsesätten. Emellertid uppvisar analysen en otillfredsställande begränsad användning av due diligence standarden då rättsfallen som har analyserats tyder på en skyldighet att vidta positiva eftervålds åtgärder för att förhindra ytterligare skada, hänförda till skyldigheten att skydda kvinnor från våld, samt en ’begränsad’ skyldighet att förhindra våld mot kvinnor. Avslutningsvis presenteras en försiktig slutsats angående uppsatsens huvudsakliga ämne: för att lyda det internationella regelverket för de mänskliga rättigheterna, så har stater en skyldighet att införa lagstiftning som möjliggör åtal i det allmännas intresse, oavsett om offret tar tillbaka sin anmälan. Medan det medges att det internationella regelverket för de mänskliga rättigheterna ålägger stater ett starkt incitament att införa obligatoriska åtalsregler, argumenterar uppsatsen att kvinnors frigörelse måste stå i centrum för alla regler och handlingsplaner stater har för våld i hemmet. Framförallt innebär detta att tolka skyldigheten att förhindra våld i hemmet i en vid bemärkelse, med fokus på att angripa de grundläggande orsakerna till våldet, dvs. den strukturella jämställdhetsproblematiken i samhället.